Puh...

Det var spenat. My bad.

Aaargh!!

Jag har fått kryptonit på kinden!

Det är kallt ute

"Vem kan segla förutan vind?
Vem kan ro utan åror?
Vem kan skiljas från vännen sin
utan att fälla tårar?

Jag kan segla förutan vind
Jag kan ro utan åror
Men ej skiljas från vännen min
utan att fälla tårar"

Den senaste timmen har jag suttit i en fåtölj med en katt i knät. Jag hade händerna under det lilla pälstrollets mage för att det var så varmt och skönt där. Jag frös annars. Hela tiden snurrade frågan i huvudet: Varför skrev inte jag den här sången? Den är så hemsk och vacker.

Lars Winnerbäck

Lars Winnerbäck. Vad är det han gör med folks hjärnor och hjärtan? Det är något med hans texter som får varenda människa att känna att han talar just till henne eller honom (mest henne, men ganska många honom). Visst kan det hända att en Kent-textrad går rätt in i själen hos mig, eller att Ulf Lundell får till en formulering här och där. Men oftast känns det som att det finns en vägg mellan mig och dem, mellan lyssnaren och avsändaren. Den väggen finns inte mellan mig och Lasse. Han sjunger och jag lyssnar och tolkar. Ofta passar det in i min egen verklighet.

Det speciella med honom är att han aldrig har en enda meningslös textrad. Allt betyder något, får mig att känna något. Att alltihop är vackert tonsatt, med föredömligt enkla ackord, är ingen dum bonus. Jag kan spela de flesta låtarna på gitarr, fast jag är trummis.

Mitt finaste Winnerbäckminne är när jag och Rikard åkte till Linköping för två år sen för att se honom inviga Cloetta Center. Det var en bra spelning med 11 000 i publiken, men det roliga började egentligen först efteråt. Jag hade släpat med mig en gitarr, in case of skön efterfest. Och vilken efterfest det blev. Det var en ljum sommarkväll, och de tusentals fans som vällde ut från konserten hade på inga sätt fått nog. Jag kände mig som en honungsburk i en myrfarm. "Åh, spela 'Solen i ögonen'!" "Kan du 'Kom änglar'?" "Du får en bärs om du kör 'Elden'!" "Du får två om du kör 'Tvivel'!" Kort sagt, vi gled runt i parker och på krogar och i bakluckor på bilar och fick så mycket gratisöl och jubel att hälften kunde varit nog. Vi slank in på nån krog och smet in bakom disken i garderoben och spelade en "Kom änglar" så att garderobstjejen fick tårar i ögonen.

Dagen därpå liftade vi hem med en fartdåre som snittade 180 på motorvägen.

Nu är inlägget slut, men här kommer lite extramaterial:

Jag är väldigt nyfiken på om Lasse har någon formel han använder när han skriver texter. Något enkelt språkligt knep som får lyssnaren att känna igen sig och känna sig delaktig. När man skriver texter såhär, som jag gör, vet jag ju att det blir intressantare att läsa om jag kryddar mina iakttagelser med så mycket detaljer och exempel som möjligt. Det är till exempel inte så roligt att läsa om hur vi flängde runt "i parker, på krogar och i bakluckor" eftersom det blir väldigt övergripande. Då är det roligare att berätta om hur vi smet in i garderoben och charmade tjejen. Har Lasse nåt sånt knep tro? Jag kanske ska ta och göra lite textanalys på de texter som träffar mig hårdast och se om jag ser några gemensamma drag. Plocka isär mystiken lite.

Mitt favoritföretag

Jag har inte betalat för ett par strumpor på minst åtta år. Inte rakhyvlar heller, för den delen. Det finns ett företag i Karlstad som, kan man säga, sponsrar mig på det området. De har en affärsidé som går ut på att skicka en gratisprodukt till en kund, hoppas att kunden glömmer bort att avsluta sin "prenumeration" och således åker dit på att betala för nästa försändelse som är rätt dyr. Min första kontakt med dessa samariter skedde nån gång för sisådär åtta år sen.

Jag fick ett brev om att prova "de skönaste herrstrumpor världen skådat". Utan att ens behöva betala porto. Självklart slog jag till. När strumporna kom efter någon vecka var de helt suveräna, och med i paketet låg dessutom en lapp om att prova en ny revolutionerande rakhyvel. Gratis! Jag skickade in, fick en riktigt bra hyvel med några extrablad, samt en flaska rakskum. Med i paketet låg ett erbjudande om att prova "de skönaste herrstrumpor världen skådat". Och så rullade det på.

Nu finns företaget dessutom på nätet, upptäckte jag nyss. Det har ju varit lite pinsamt mot slutet att ringa och mekaniskt säga "Hej jag heter AmöbaBoy, medlemsnummer 7789403213249134, jag skulle vilja avsluta mitt abonnemang på strumpor". Det känns som att de ser i sitt datasystem att jag gjort det här ett par gånger nu, och jag har anat en viss irritation i rösten. Men det är det värt, för jag kan inte tänka mig något tråkigare sätt att bränna pengar på än att köpa strumpor och rakhyvlar.

Jag rekommenderar dig att testa dem. Jag beställde just lite shit på hemsidan: c-vitamintabletter, en riktigt bra handkräm, två sorters rakhyvlar, ett par boxershorts och två par strumpor åt lillelillebror. Alltså mig. Kostnad: Noll. They rule, man.

Listan

snorig
korrekt
monstruös
liten
vacker
nyvaken
kvittrande
tunnhårig
svampformad
slarvig
stum
utländsk
frågvis
besvärlig
fryntlig
pipig
spretig
norsk
gråsprängd
urskrynklig
medelklassig
trist
tomtelik
storbystad
sprallig
hundaktig
storörad
förvånad
tjock
dominant
misstänksam
blyg
näpen
snål
bastant
stinkande
näsvis
snygg
fräknig
snobbig
återvändande
bullrig
skör
råttfärgad
snäll
artig
road
grå
nördig
mullig
högtravande
timid
påpälsad
obegåvad
neurotisk
pladdrig
golfmässig
ung
hemtrevlig
slemmig
uråldrig
inställsam
okej
målmedveten
otrevlig
ordinär
varm
berest
nonchalant
sniken
sluten
rödsprängd
skakig
skallig
mobilpratande
äppelkäck
kaotisk
spiknykter
överraskad
småsöt
mammig
finurlig
förtrolig
knapphändig
sprucken
speedad
nollställd
försynt
köttig
envis
harmonisk
generad
harmynt
optimistisk
smutsig
barnslig
bonnig
spastisk
skeptisk
kunnig
putslustig
sexig
kanadensisk
uttråkad
halvdöd

Direkt från bokhandeln

Nu kör jag en snabbis här, står i kassan i bokhandeln. Känns alltid lite förbjudet och spännande.
Jag har ett projekt jag tänkte genomföra idag. Efter varje kund ska jag skriva ner det adjektiv som bäst beskriver henne/honom, och sen lägga upp listan här ikväll. Jag måste skriva ett adjektiv för varje kund, och jag får inte använda samma två gånger. Möjligen blir det lite krystade lösningar framåt eftermiddagen, men det får du ta.

För övrigt tänkte jag utlysa en liten "tävling", eller vad man ska kalla det: Vad vill du se AmöbaBoy blogga loss om? Konsumenttänkande på hög nivå. Släng åt mig ett köttben i form av ett ämne eller en idé så skriver jag om det vinnande bidraget. Först till kvarn får propellern i ögat .

Äventyraren Thomas Crown

Åh, ibland är livet bara en stor suck och ett trött ansikte i spegeln. Klockan är elva på kvällen och jag har inte kommit ur morgonrocken än. Nyss hittade jag en sprängd öl i frysen. Det är en sån dag.

Jag sov alldeles för länge och hann dega bort en bra stund vid datorn innan frukost. Frukosten blev en massiv portion makaroner och upptinad köttfärssås, som la sig som en stenbumling i magen och sänkte mig helt. Ganska äckligt. Jag minns ett ögonblick som beskriver den här dagen ganska bra:

Efter "frukosten" tittade jag längst bak i DN:s B-del för att se om det var något på tv. Jag ser aldrig på tv, tv:n i mitt rum har ingen antennsladd utan är bara monitor för videon och tv-spelet. Hur som helst, jag såg att "Äventyraren Thomas Crown" skulle gå på ettan klockan 21.00. Nu var klockan 13.00. Jag hade inte sett den och heller inte velat se den, och jag visste knappt något om den. Men jag gillar Pierce Brosnans svala skådespeleri och filmen var hyfsat omtyckt av DN:s tyckare, så det blev helt enkelt "Äventyraren Thomas Crown" jag hängde upp hela den här dagen på. Pausa en sekund och inse vidden av vilken meningslös livsform jag har varit idag. Efter en äckligt stabbig frukost står jag i köket bland en massa disk och tänker "Ja ja, men det börjar en film om åtta timmar som säkert kan vara någorlunda hygglig underhållning". Utöver "Äventyraren Thomas Crown" hade jag ingen som helst planering för dagen.

Kollade just vilka som var inne på msn. Fick en smärre chock när ALLA kontakter var grå, dvs offline. Vad faan...? Sen slog det mig att det är fredagkväll och att alla kanske inte sitter hemma och ser "Äventyraren Thomas Crown" i morgonrock.

En vettig sak har jag gjort idag. Bokat tågbiljetter till och från Göteborg. Jag, Victor och Alex ska dit den 1 december och se Freak Kitchen, Sveriges bästa band, på Storan. Det blir roligt.

Jag började spela GTA: San Andreas idag. Har ägt det i över ett år men inte testat det. Det var rätt kul. Jag har levt rövare som fan. Tatuerat mig, gjort en stilig drive-by, skaffat afrofrisyr, misshandlat en langare och stulit bilar. Många bilar. Alla bilar har förstås bilradio, så när man spanar in en bil man ska sno (man snor förresten aldrig tomma bilar, man stoppar dem på gatan och kastar ut föraren) kan man roa sig med att gissa vilken radiostation som står på. En dammig pick-up borde väl ha country & western-kanalen på, tänker man. Och så blir man glad när man lyckas pricka rätt.

Det coolaste idag var när jag hade snott en riktigt fet jeep efter att ha råkat köra över några fotgängare. Jag behövde ett kraftfullt fordon, för farbror blå var riktigt arg på mig och hade kallat in förstärkningar. In i bilen, gasen i botten. Rockkanalen "Radio X" (rätt lik Bandit) var på och spelade "Killing in the name of" med Rage Against the Machine. Lagom till "Fuck you, I won't do what you tell me"-infernot brakade jag över ett vägräcke, flög femton meter, landade på en liten Porsche som blev mos, och drog iväg mot solnedgången med musiken vrålande i öronen. Snuten var mig hack i häl, men hann inte i kapp mig.Scenen var verkligen perfekt. Fuck you I won't do what you tell me!!

Gick nyss ut i köket för att se om Ikea-pizzan jag stulit från Victor var klar i ugnen. Inte riktigt. Fick syn på ett mjölkpaket som stod på köksbordet. Nej! Säg inte att det är fullt, säg att det är tomt och att jag lämnade det där avsiktligt vid "frukosten"! Provlyfter, som man gör. Skakar lite. Varför gör man alltid det förresten? Självklart var det typ 8 deciliter kvar, och det var den sista mjölken jag hade. Det är en sån dag.

Vad jag tyckte om "Äventyraren Thomas Crown"? Jag var milt positiv.

Casinot

Vi möttes klockan fyra på eftermiddagen, vi som inte försovit oss vill säga. För det var visst nån som gjorde det. Det gjorde inget. Vi åt mat, wokad sådan, på en wokrestaurang i Hötorgshallen. Jag var som sagt jävligt proper i kavaj och med mitt bakåtslickade hår såg jag nästan aristokratisk ut (NOT!). Jag såg nog ut lite som någon som gärna vill se yrkeskriminell ut, men inte riktigt lyckas. Eller, vad fan vet jag. Jag var hur som helst grymt taggad.

Dagen började jag med att sova tills jag vaknade. Sedan blev det en lång frukost och en långpromenad för att bli pigg och alert. När jag kom hem diskade jag ett diskberg som lyckats ackumulera sig i köket, samt städade upp i mitt rum. Det tog några timmar, för jag var så seg. Därefter var jag nöjd. Jag tänkte att jag kommer att spela bättre poker om jag rensar upp i röran omkring mig. Efter ett bad åkte jag in till stan. Det var dags.

Väl inne på casinot tog det en stund innan pokerrummet öppnade. Vi gled runt lite här och där, otåliga. I alla fall jag. Till slut blev klockan äntligen sex och turneringen körde igång. Jag hamnade vid bord nio, Peter och Jakob hamnade tillsammans på bord fyra, och Sanna fick sitta vid bord sex. Vid mitt bord satt bara män. Den yngsta var kanske 22, den äldsta runt 60. Hårda killar. Det var väldigt tyst. När någon drog ett litet skämt nån gång så var det jag. Fick i och för sig en hel del skratt även på usla skämt, som om alla blev lättade över att någon vid bordet inte hade en pinne i röven. Jag drack apelsinjuice i stället för öl och var vad man skulle kunna kalla skärpt. Men jag fick hemska kort. Den första halvtimmen fick jag 7/2 offsuit (i olika färger) säkert fem gånger. Efter kanske trekvart gav jag mig in i spelet på allvar för första gången. Höjde med ess/tio i ruter, rätt ordentligt. Alla la sig fram till en gubbe som drack whisky och hade stenansikte. Han sköt lugnt (eller skjöt lungt, om ni föredrar det) in alla marker och väste: "All in". I det läget var jag rätt säker på att jag låg under. Det absolut sämsta han kan ha är ju ett mellanhögt pocketpar, och jag ville inte sätta alla marker på en 50/50-situation. Så jag la mig. Disciplin.

En kvart senare hände samma sak igen, fast nu med ess/knekt i ruter. Höjde ordentligen före floppen, och någon annan (nån pokerspoling med fläskkotlettfrisyr) tryckte in all sin deg. Jag resonerade som ovan och släppte efter nån minuts teaterstekning. Efter dessa två fadäser låg jag rätt illa till. Efter ett tag tittade jag på två damer, och beslutade mig för att satsa allt på dem. Två gubbar till hängde på. En vände upp par i tior och en annan ess/tio. Det såg mycket bra ut för mig. På bordet kom varken ess eller tior och jag tripplade upp. Extremt skönt. Jag knöt båda nävarna och sa "Ja!" lite tyst.

Sen blev det korttorka igen. När jag sjunkit rätt rejält i marker tittade jag ner på kung/tio. En typisk medelhand. Men jag var big blind och höjningen som var gjord var bara dubbla big blind, så jag fick se en billig flopp mot två spelare. Flopp tre-sju-kung. Mycket bättre kan jag inte önska mig. Den första gubben checkar, jag säger "all in" och gubben borta på hörnet börjar le. Det känns inte bra. Han ska inte le, han ska lägga sig. Han petar in markerna och säger "syn" mycket belåtet. Sedan vänder han upp ett ess. Och sedan ett till. Gubbfan. Jag reser mig, redo att lämna bordet. Dealern vänder upp turnen. En femma. Och till sist rivern, som nu mest känns som en formalitet.

En tia.

Hjärtat rusar i kroppen, och det är med skakande ben jag sätter mig igen. Jag som trodde att äventyret var över! Nu har jag dessutom för första gången i turneringen en anständig mängd marker. Känslan när dealern skyfflar hela den stora högen åt mitt håll är så skön. Jag som tidigare kunnat gömma alla mina marker i handen måste nu börja sortera och bygga små torn. Det gör jag så gärna. Gubben ser inte ut att fatta vad som hänt, men det skiter väl jag i. Jag har fullt upp med att bygga torn jag.

Nu blev det lite lugnare ett tag. Jag var en av dem som hade mest marker vid bordet, och jag kunde stjäla en del potter med vältajmade höjningar. Gick all-in ett par gånger utan att få syn. När en av de fattigaste killarna gick all-in synade jag blixtsnabbt med kung/dam i klöver. Han visade 8/3 ruter. "Skönt, jag får mer marker", tänkte jag. Men inte då. Han drar in tre ruter på bordet för en fulfärg och biter sig fast. För mig blev den potten början till slutet. Korten kallnar igen och jag får inte en hand på skitlänge. Blindsen börjar bli sinnessjukt höga, och något måste hända snart.

När jag har 1100 i marker (blinds 150/300) höjer en kille till 1000. Jag tittar på par i femmor. Jag tvekar inte en sekund utan går all-in. Killens höjning visar sig vara en totalbluff. Han vänder upp knekt/sju offsuit, en usel hand. Men jag kände på mig att han skulle träffa något, så jag ställde mig upp direkt med händerna på stolsryggen. Mycket riktigt jobbar han in en knekt på floppen. Jag tackar för mig, och blir inte ens sur. Jag fattade rätt beslut och gjorde faktiskt en bra turnering. Jag slutade på 19:e plats av 80 spelare, och gjorde en del bra moves. Vågade spela ut ungefär som hemma, i alla fall mot slutet. Och det tror jag är ett måste för att gå riktigt långt i de här turneringarna. Man märker att det är många som är skitnervösa för att vara på ett riktigt casino. De har bara suttit och lirat på nätet innan och är inte vana att bli nerstirrade av ärriga gamla hamnarbetarslan.

För de andra i Backdoor Poker Society gick det okej. Peter hade oflax och blev utslagen av Jakob(!), som tydligen dominerade sitt bord första timmen, Sanna åkte ut med 9/7 offsuit efter att blindsen tagit tugga efter tugga av henne, och Jake fick resa sig efter att ha slagit om med kung/dam off och fått syn av ett dåligt ess som stod.

Jag kommer att spela den här turneringen igen. 600 spänn är mycket, men betänk exempelvis att jag i princip aldrig dricker alkohol "ute". När jag dricker dricker jag tvååttor i mysig hemmiljö. Så då kan jag väl få lägga lite stålar på sån här storartad underhållning? Och nån gång kanske man klonkar hem en förstaplats? 15 200, mums. Men det vore ju bara en bonus, det är inte därför jag spelar.

Nu jäklar!

Om några minuter lämnar jag lägenheten för att dra mig in mot stan. Där ska jag möta upp Jakob, Sanna och Peter från Backdoor Poker Society. Vi ska äta turkisk hamburgare, kanske, och sen röra oss mot Casino Cosmopol. Vi är anmälda till deras turnering klockan 18.00. 600 kronor kostar det, 80 deltagare, 15 200 kronor i förstapris. Prispengar från nionde plats. Inga återinköp; är man ute så är man ute. Då får man snällt vänta tills kompisarna är klara, vilket förhoppningsvis tar tid.

Mitt mål är att komma bland de 40 bästa. Så man har slagit hälften i alla fall. Jag kommer att spela tight men inte för tight. Bluffa i små potter, ha stål i stora. Det är inte lätt att låtsas att man inte är rädd för att åka ut när man i själva verket är ganska rädd för att åka ut. Jag ska ha kavaj och bakåtslickat hår, så jag hoppas att någon går på att jag är pokerhaj i alla fall. Wish me luck. Nu drar jag.

Rubrikmedley

Jag tror att du som bloggar känner igen dig i det här:

Du har skrivit ett bra inlägg. Ett riktigt bra till och med. Ska precis till att trycka dit publish-knappen. Då slår det dig: du har ingen rubrik. Man är tömd och klar och inte alls sugen på att hitta på nåt lustigt som garanterat bara kommer att göra inlägget sämre, leda in läsarna fel i texten och så vidare. Så känner jag i alla fall. Jag är ingen rubriksättare. Visst får man till det ibland men oftast är det som att dekorera bröllopstårtan med lite kattbajs innan man serverar. Nu ska jag nagelfara mig själv (slå upp det om du behöver, fisk-Jakob) och betygsätta och kommentera ett urval av de rubriker jag prytt/besudlat mina alster med.

AmöbaBoy? Så kan man väl inte heta?

Den här måste ju egentligen uttalas på grodbred skånska med fem "e" i "heta". Annars är den inget kul. Det var min första rubrik och den presenterar ju mig på något konstigt sätt i alla fall. Betyg 2 av 6.

Teori och praktik

Men Tobbe. Den här är ju så tråkig så klockorna stannar. Du är precis i början av din bloggkarriär och har nästan inte en enda läsare. Ändå gör du ditt yttersta för att i rubrikform mörda intresset hos de enstaka du har. Moget. Betyg 0 av 6.

Mitt liv enligt Kellogg's

Så ja! Den här skulle jag läsa om jag var en av mina läsare. Vad vet Kellogg's om mig? Är de nåt slags semi-Säpo som dräller runt i min trädgård med värmekikare och djungelkniv? Jag vill veta! Betyg 5 av 6.

Finns det några snälla barn... alls?

Den här är rätt bra. Den förstör i alla fal inte texten som för en gångs skull är lite seriös och vill säga något. Oftast vill jag bara skriva kul ord i en kul ordning så att du ska ha kul. Och jag. Betyg 3 av 6.

Besynnerligt beteende i bokhandeln

Den här är rätt bra den med. Den indikerar att här kommer en "riktig" blogg, en blogg som kretsar kring en specifik händelse, företeelse eller ett fenomen. Inte nån slags splittrad självterapeutisk dagbok att genomlida på rutin. Betyg 3 av 6 (med mersmak).

Genom deadline och hällande regn

Den här är en variant på en Winnerbäck-fras från låten "Till det sista havet". Det är en rubrik som verkligen inte kan klassas som dålig, men som förmodligen inte gjorde någons dag det minsta bättre heller. Betyg ointressant.

Fläskkotletter och zombieslakt

Men Tobbe. Jobbar du på KP eller? De här "och"-rubrikerna är nästan lika tröttsamma som Aftonbladet och Expressen med sina "Glöm..."-ingresser (Exempel: Glöm allsvenskan. Nu börjar nya säsongen av FCZ, och programmet är hetare än någonsin...). Receptet är så otroligt pinsamt enkelt också: Ta två ord som garanterat inte hör ihop. Sätt ett "och" emellan. Poff! Du har en nyfiken och intresserad läsare... eller inte. Betyg 0 av 6.

Plus minus noll i en etta

Den här är nästan den jag är mest nöjd med på hela listan. Satt och hade rubrikkramp och kom plötsligt på den matematiska ordvitsen. Tror att jag är rätt ensam om att gilla den dock. Betyg 6 av 6.

Källarstädning och Duplo

Men för faan... Skärpning. Ett plus för att Duplo är ett kul ord. Betyg 1 av 6.

Lars Winnerbäck är min napp

Ja, ja, ja! Den är bra. Den är mycket bra. Jag blir sugen på att kasta mig in i texten. Ganska bra text också om jag får säga det själv. Och vem ska hindra mig? Betyg 5,5 av 6.

Jobbet var inte festligt, och festen var inte jobbig

Ordvits. Det bor nog ta mig fan en liten sillstrypare i mig! 2 av 6.

Dagsrapport och en hemlighet

Lite torr, men förbättras mot slutet. Minus för att hemligheten är en mesig hemlighet och inget vidare vågat avslöjande. 2 av 6. Nej, 1 av 6.

En dag med två ansikten

Sahara ringde. De vill ha tillbaka sin sand. Fan vilken torris. Betyg 1 av 6.

Varm soppa, hög musik och kvinnohat

Ja, så knasigt. Varm soppa och kvinnohat. Det går väl inte ihop? Åh, nu måste jag läsa hela Tobbes text jättenoga för att få svar på alla mina nyss uppkomna frågor! Betyg 1 av 6.

Drömmarna blir konstigare...

Jag gillar att jag satte tre punkter efter den här. Det får dig förhoppningsvis att se mitt ansikte framför dig, lite hopsnörpt och fundersamt typ. Betyg 2 av 6.

Trött på traditionell kondomanvändning?

Wow. Nu snackar vi. Jag skulle inte kunna låta bli att läsa den här texten om så en blond jätte höll fast mig jättehårt och sa att jag absolut inte fick läsa den. Blir mycket nyfiken på vad denna ska innehålla. Kanske får man lite naket? Betyg sex av 6.

Utslängd. Och utslängd igen.

Hm, att bli utslängd innebär en konflikt av något slag. Och att bli det två gånger innebär två konflikter. Jag borde skriva mer om konflikter. Det vill man ju läsa. Två människor som vill helt olika saker är väl det vackraste vi har här i världen? Betyg 5 av 6.

Kan jag bara få slappna av?

Jaha, nu blir det lite självterapi igen. Det som är bra med den här är väl att den åtminstone redovisar vad det handlar om. Försöker inte lura in någon att läsa om att jag stressar upp mig över skitsaker. Den här får inget betyg.

Ang. Dilba och Idol-Agnes

Jag gillar att den här känns lite som "Angående piptobak".

Varför bloggar jag? Jag borde äta.

Ja, varför bloggar jag? Åsnedum rubrik som inte får någon lässugen.

Godmorgon

Den här är bättre än vad jag tror. Den är bättre än vad du tror. Den passar mycket bra ihop med texten, som inte är mer än en liten godmorgonsång till just dig.

Över gränsen

Ja, här snor jag en Winnerbäcktitel rakt av. Och det gör jag rätt i, för jag var så inspirerad av den låten när jag bestämde mig för att dra till Köpenhamn och isolera mig en vecka eller så. Nu har idén bleknat bort lite, känns inte som att det är lika akut.

Trött på inget, trött på allt

Har inte tänkt på det, men det här är ju en fras ur "Över gränsen". När jag tänker efter blev det lite väl stöldigt här. Men, som så ofta förr: Lasse säger vad jag känner. Precis på pricken.

Lite belåtet pokersnack

Återigen en redovisande rubrik. Den som ogillar att lyssna på skrävlande pokerhistorier lär inte råka snubbla in i den här av misstag.

?

Den här är nog den kortaste. Den ger ett lite ödsligt och kallt intryck tycker jag, speciellt i symbios (fram med ordboken nu igen, Jake) med novellens typsnitt. Flera har stört sig på novellens slut.

AmöbaBoy vs. Nelson Mandela

Den här är bra. Den visar att här kommer koncentrerat inlägg där Nelson och Amöban går upp mot varandra i en hård men rättvis duell (Rättvis? Jag lägger orden som jag vill och han sitter på andra sidan jordklotet utan chans att försvara sig?) .

Jag vill läggas in

Det här funkar. Det här känns lite Namn och Nytt. Man hajar till, "vill han läggas in?", men den är ändå inte överdrivet effektsökande. I alla fall inte språkligt.

Det här tog tid.

Jag vill läggas in

En grej jag längtar lite efter, eller längtar kanske är fel ord, är lite sugen på kanske man kan säga, är att läggas in på sjukhus. Alltså, det är ju så mysigt! Jag har typ bara varit inlagd en gång och det var när jag var sju år och hade 41,5 graders feber. Låt oss lista för- och nackdelar med att läggas in:

Fördelar
* Alla är snälla mot en och lyssnar på en
* Man får besök av folk som har med sig presenter ("Vill du ha nånting?" frågar de)
* Man har tid att läsa bra böcker, se filmer och spela spel
* Det går inte att stressa, ett brutet ben läker i sin egen takt
* Det är lugnt och behagligt i en sjuksäng, oftast
* Ingen kräver att man ska prestera något
* Man får mat serverad

Nackdelar
* Sängarna kanske inte är så sköna

Mycket fördelar där. Jag vill inte ha någon äcklig sjukdom, utan mer en sjukdom som gör mig arbetsoförmögen men som inte lämnar några bestående men. Att bryta ett eller ett par ben vore nog lagom. Var hade jag nu mitt järnrör...

Jubileumsinlägg

Femtio inlägg. Det gick fort. Kul att ni hängt med så länge. Jag älskar er. Jättemycket faktiskt.

Jag var inte så inspirerad sist jag skrev, det blev en deformerad barnsång men skulle blivit mycket mer. Jag fick skrivkramp. Förresten, Ida, sången handlade inte om dig så du behöver inte ta åt dig. Det var en random snigel vilkensomhelst. Your average snigel.

Funderar lite såhär i femtionde inlägget. AmöbaBoy, det var ju bara nåt jag hittade på. Eller, i ärlighetens namn, nåt min syster hittade på. Det var på den tiden då det var varmt. Nu har vintern kommit och jag identifierar mig med amöbapojken, har en klar känsla för hur han är. Han är en knasig fan som aldrig vet när det är nog. Och ibland somnar han och sover i tre, fyra dagar. Han är för härlig men samtidigt för jävlig.

Jag har jobbat på Game tre dagar i rad nu. Det var skitkul. Är inte det typiskt? När jag får veta att jag förmodligen kommer förlora jobbet tänder jag till på det och blir en bättre säljare än jag någonsin varit. Jag har fan babblat på som en riktig OnOff-mupp, och det har funkat dessutom. "Ja, om du ska köpa en Xbox360 ska du ju ha ett Premiumpaket, Corepaketet innehåller ingen hårddisk, inget headset, ingen trådlös handkontroll och ingen HD-kabel. Och bara hårddisken kostar ju tusen spänn så om du köper Corepaketet och sen ångrar dig och vill köpa till en hårddisk är du redan då uppe i fyratusen och då har du inte fått nån trådlös handkontroll, inget headset och ingen HD-kabel. För att inte tala om Xbox live."

Så där går jag på. Och det verkar vara just det de vill. Bli dominerade av en som är bestämd och vet vad han pratar om. Nu vet jag ju inte alls vad jag pratar om eftersom jag aldrig ens testat en Xbox360, men jag låter som om jag vet.

Åh, imorgon är det måndag igen. Måndagsångest, måndagsångest. Eh... not. Nästa vecka är sweet as candy. Jag är ledig från jobbet måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Imorgon kväll ska jag gå på restaurang och bio med mamma (ska se Babel med Brad Pitt), på tisdag är det pokerkväll (äntligen!), på onsdag ska jag se The Haunted på Debaser medis (hoppas för guds skull att inte dörrvakten känner igen mig!), på torsdag kommer pappa och lirar Pro Evolution Soccer och på fredag ska jag och Victor spela badminton och gå och se Borat-rullen. Så på kvällarna har jag fullt upp. Oj oj. Suck och stön. På dagarna tänkte jag mest gå runt och plocka lite.

Nej, ärligt talat ska jag faktiskt ta tag i mitt skrivande. Har åtta skivor som väntar på att recenseras, plus en krönika och en faktaartikel att skriva. Deadline 1 december. Vore ju väldigt nice om jag för en gångs skull kunde skriva några bra texter ett par veckor innan deadline, även om jag tvivlar på att det är möjligt. Jag skriver som en åsna när kniven är för långt från strupen. Jag har i alla fall en klar bild av att det är så - vore jävligt kul att krossa den i veckan. Den som äter lever får se.

Godmorgon

Icke så omfångsrika snigel,
passa dig
passa dig
passa dig

Icke så omfångsrika snigel,
passa dig
Annars... eh... flyttas du upp ett par placeringar på min lista över folk jag ska skada

AmöbaBoy vs. Nelson Mandela

Jag tänkte göra en liten jämförelse mellan mig och Nelson Mandela. Det slog mig plötsligt att han förmodligen aldrig har haft en sån dag som jag haft idag. Sovit till strax efter tio, ätit en lååång frukost med en massa gamla Kalletidningar, diskat lite förstrött, snackat massa skit på msn, sorterat cd-skivor och gamla papper, bloggat lite, lyssnat på skön musik, vunnit en em-turnering på fotbollsspelet och ätit mycket godis.

Hm. Det här inlägget tog en helt annan vändning än vad jag hade tänkt. Poängen som skulle fram var att Nelson Mandela gjort så otroligt mycket för mänskligheten medan jag inte gjort ett skit, trots att vi är av precis samma art (människa) och består av samma biologiska skrot och korn. Vi vet båda två hur det känns att vara riktigt kissnödig, att slå huvudet i en skåpsdörr eller att kyssa någon man länge velat kyssa. Trots detta beter vi oss så olika. Präktige fan.

Nu svängde inlägget igen. Nu blev det nästan till kritik mot den store lille mannen. Från en hyllning till en fläskig diss, via omvägen att det är synd om Nelson för att han inte kan slappna av och vara en slacker lite då och då. Det är spännande att blogga halv tre på natten. Man vet aldrig var man hamnar.

Några som inte visste var de skulle hamna var stockholmarna i trafiken idag. Mamma ringde mig på kvällen och berättade att hela Stockholm var lamslaget av ett snöoväder. Själv satt jag med en liten godisskål på fåtöljens armstöd och spelade Tiger Woods med fördragna gardiner. Självklart i morgonrock. ”Va, snöar det?”, blev min Långben-aktiga kommentar. Ibland är det skönt att vara avskärmad från världen. Hå hå.

Första och förmodligen enda gången

Det här är väl inte mycket till läsning. Men du får ju ännu en uppdatering på kort tid, så lite glad kanske du blir?

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?

”I eventually wrote a story about four magic animals.” (Stephen King, "On writing")

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?

Gamla videokameraband vars innehåll jag måste rädda till dvd. Jag är typ tio år där och larvar mig. A must have.

3. Vad var det senaste du såg på TV?

Minns inte. Det var länge sedan.

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:

13.51 (den var 13.49)

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?

Hej Domstol, det roligaste radioprogram jag vet, som poddradio.

6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?

Gick en promenad igår, det var skit. Så. Mycket. Regn.

7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?

Gamla foton från mitt första liveframträdande med Overlord.

8. Vad har du på dig?

En morgonrock och en gammal Chicago Bulls-keps. Den har jag alltid när jag spelar poker (kepsen). Skönt att kunna gömma sig lite i den när det hettar till.

9. Drömde du något i natt? I så fall - vad?

Jag drömde att jag försökte landa en helikopter på mitt eget tak. Det var extremt svårt, för man vet ju inte hur ens eget hus ser ut ovanifrån! Blev helt rådvill.

10. När skrattade du senast?

Tio sekunder sedan. Någon i Hej Domstol kallade någon annan för ”svampfarfar” bara för att han hette Karl Johan.

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?

En tavla av en ko, Freak Kitchen-kon närmare bestämt. Målad av Victor, Aron och Klara. Mest Victor tror jag.

12. Har du sett något konstigt på sistone?

Inget förvånar mig längre…

13. Vad tycker du om den här utmaningen?

Inte så dum alls, faktiskt! Bättre än genomsnittet.

14. Vilken var den senaste film du såg?

”Adam och Eva”. Den var inte så het. Borde se nåt annat ikväll, bara för att ha en annan film som senast sedda.

15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?

En Nintendo Wii, ett flygplan, en bra laptop, ett fint pokerbord, en kock. Ingen platt-tv. Jag gillar köttiga apparater.

16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.

Den här var lite svårare. Hm… Jag glömmer ofta att titta på mina motspelare när jag spelar poker. Det känns dessutom lite obekvämt att sitta och stirra på sina kompisar. Jag tror att jag går miste om en hel del information på grund av det här.

17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?

”Utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor”? Det var en jävla käck formulering. Hm… Jag skulle svinga mitt trollspö och ordna så att sömn och mat förvandlades från behov till njutningsmedel, som choklad eller dvd-boxar. Kände man inte för att äta, sket man bara i det tills man blev sugen på att svänga ihop något. Det tar ju så mycket tid.

18. Tycker du om att dansa?

Kanske den enda gång i livet jag håller med Magnus Uggla. Helst inte nykter. Gärna annars, och i så fall till eurodisco, Dia Psalma eller Pantera.

19. George Bush?

Vem?

20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?

Kirk och Courtney? Äh, vad fan. Sånt tänker man väl inte på. Egentligen tycker jag att det är otroligt att i princip alla föräldrar lyckas bestämma sig för namn på sina kids. Det är ju ett enormt ansvar!

22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?

Det var en försiktigt ställd fråga! ”Skulle du nånsin överväga…”? Jag är djärv och svarar ja.

23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?

”Blindsen ligger på 25 och 50 kronor, här är ditt startkapital. Det borde räcka några tusen år. Bord 243345, plats 8. Lycka till!”

24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?

Jag skickar inte sånt här till andra. Känner de sig sugna kopierar de nog det här på eget initiativ. Blåskägg kanske?

?

Så länge flickan kan minnas har hon drömt om en egen hund. Hon har tappat räkningen över födelsedagar som slutat i gråt och brännande besvikelse. I morgon fyller hon tolv år, och på önskelistan står bara ett ord. Hon kan inte sova. Hon vågar inte hoppas, men klarar inte att ge upp.

Natten kommer. Flickan vakar. Hördes det inte ett litet krafsande på andra sidan väggen? Ett litet gnyende? Nej. Hon försöker tränga undan bilden av de svarta, glänsande ögonen, och tårarna kommer. Som så många gånger förr.

* * *

Gryning. Minutvisaren kryper fram över den gulnade urtavlan. Tårarna har sedan länge torkat, men flickan har inte fått en blund i ögonen. Hon kisar mot det bleka ljuset som letar sig in i springan bakom rullgardinen. Hennes ögon är tunga, och till slut lyckas hon få en knapp timmes sömn. Hon drömmer intensivt, och när hon vaknar minns hon inget alls.

Hon slår upp ögonen. Hon hör deras steg utanför dörren. Hon stelnar till. Hon försöker resonera med sig själv. Varför skulle just den här födelsedagen vara annorlunda? Men kanske, kanske...

De sjunger för henne. Efter varm choklad, ostsmörgås och en torr kanelbulle får flickan en bindel för ögonen. Hon kommenderas upp ur sängen, ut ur rummet, genom hallen, ut i hissen.

* * *

Det måste vara en hund/Det kan inte vara en hund/Jag kommer att få en hund/Jag kommer aldrig att få någon hund. Flickans tankar smälter ihop, rasar samman. Hon känner livet i sig mer än på många år. Hon är en väldigt gammal tolvåring.

Varför går hissen uppåt? Där finns bara vinden. Djuraffären ligger nere på hörnet. Hon hör hur hennes bror andas bakom henne i den trånga hissen. Astma. Annars är det tyst.

Hissen stannar med ett kort, dunkande ljud. Moderns kalla händer leder henne ut ur hissen. Hon hör rasslandet av en nyckelknippa, och vindsdörrens knarrande. En kall pust av instängd luft slår emot hennes ansikte. De går in. Ståldörren slår igen bakom dem.

* * *

När hon slutligen befrias från sin ögonbindel är världen lika svart ändå. Sedan trycker hennes far på lampknappen bredvid dörren. Lysrörens kalla sken bländar henne. Efter några sekunder ser hon.

I hörnet, där framme där korridoren svänger till höger, ligger ett svart litet knyte. Två små framben sticker fram, det ser hon helt tydligt. Familjen står tyst bakom henne som skuggor. Hon börjar springa.

Varför är hunden så tyst? Och så stilla? Hon smeker sakta över den glänsande pälsen. Den är fortfarande varm.