Thursday, November 16, 2006

Casinot

Vi möttes klockan fyra på eftermiddagen, vi som inte försovit oss vill säga. För det var visst nån som gjorde det. Det gjorde inget. Vi åt mat, wokad sådan, på en wokrestaurang i Hötorgshallen. Jag var som sagt jävligt proper i kavaj och med mitt bakåtslickade hår såg jag nästan aristokratisk ut (NOT!). Jag såg nog ut lite som någon som gärna vill se yrkeskriminell ut, men inte riktigt lyckas. Eller, vad fan vet jag. Jag var hur som helst grymt taggad.

Dagen började jag med att sova tills jag vaknade. Sedan blev det en lång frukost och en långpromenad för att bli pigg och alert. När jag kom hem diskade jag ett diskberg som lyckats ackumulera sig i köket, samt städade upp i mitt rum. Det tog några timmar, för jag var så seg. Därefter var jag nöjd. Jag tänkte att jag kommer att spela bättre poker om jag rensar upp i röran omkring mig. Efter ett bad åkte jag in till stan. Det var dags.

Väl inne på casinot tog det en stund innan pokerrummet öppnade. Vi gled runt lite här och där, otåliga. I alla fall jag. Till slut blev klockan äntligen sex och turneringen körde igång. Jag hamnade vid bord nio, Peter och Jakob hamnade tillsammans på bord fyra, och Sanna fick sitta vid bord sex. Vid mitt bord satt bara män. Den yngsta var kanske 22, den äldsta runt 60. Hårda killar. Det var väldigt tyst. När någon drog ett litet skämt nån gång så var det jag. Fick i och för sig en hel del skratt även på usla skämt, som om alla blev lättade över att någon vid bordet inte hade en pinne i röven. Jag drack apelsinjuice i stället för öl och var vad man skulle kunna kalla skärpt. Men jag fick hemska kort. Den första halvtimmen fick jag 7/2 offsuit (i olika färger) säkert fem gånger. Efter kanske trekvart gav jag mig in i spelet på allvar för första gången. Höjde med ess/tio i ruter, rätt ordentligt. Alla la sig fram till en gubbe som drack whisky och hade stenansikte. Han sköt lugnt (eller skjöt lungt, om ni föredrar det) in alla marker och väste: "All in". I det läget var jag rätt säker på att jag låg under. Det absolut sämsta han kan ha är ju ett mellanhögt pocketpar, och jag ville inte sätta alla marker på en 50/50-situation. Så jag la mig. Disciplin.

En kvart senare hände samma sak igen, fast nu med ess/knekt i ruter. Höjde ordentligen före floppen, och någon annan (nån pokerspoling med fläskkotlettfrisyr) tryckte in all sin deg. Jag resonerade som ovan och släppte efter nån minuts teaterstekning. Efter dessa två fadäser låg jag rätt illa till. Efter ett tag tittade jag på två damer, och beslutade mig för att satsa allt på dem. Två gubbar till hängde på. En vände upp par i tior och en annan ess/tio. Det såg mycket bra ut för mig. På bordet kom varken ess eller tior och jag tripplade upp. Extremt skönt. Jag knöt båda nävarna och sa "Ja!" lite tyst.

Sen blev det korttorka igen. När jag sjunkit rätt rejält i marker tittade jag ner på kung/tio. En typisk medelhand. Men jag var big blind och höjningen som var gjord var bara dubbla big blind, så jag fick se en billig flopp mot två spelare. Flopp tre-sju-kung. Mycket bättre kan jag inte önska mig. Den första gubben checkar, jag säger "all in" och gubben borta på hörnet börjar le. Det känns inte bra. Han ska inte le, han ska lägga sig. Han petar in markerna och säger "syn" mycket belåtet. Sedan vänder han upp ett ess. Och sedan ett till. Gubbfan. Jag reser mig, redo att lämna bordet. Dealern vänder upp turnen. En femma. Och till sist rivern, som nu mest känns som en formalitet.

En tia.

Hjärtat rusar i kroppen, och det är med skakande ben jag sätter mig igen.
Jag som trodde att äventyret var över! Nu har jag dessutom för första gången i turneringen en anständig mängd marker. Känslan när dealern skyfflar hela den stora högen åt mitt håll är så skön. Jag som tidigare kunnat gömma alla mina marker i handen måste nu börja sortera och bygga små torn. Det gör jag så gärna. Gubben ser inte ut att fatta vad som hänt, men det skiter väl jag i. Jag har fullt upp med att bygga torn jag.

Nu blev det lite lugnare ett tag. Jag var en av dem som hade mest marker vid bordet, och jag kunde stjäla en del potter med vältajmade höjningar. Gick all-in ett par gånger utan att få syn. När en av de fattigaste killarna gick all-in synade jag blixtsnabbt med kung/dam i klöver. Han visade 8/3 ruter. "Skönt, jag får mer marker", tänkte jag. Men inte då. Han drar in tre ruter på bordet för en fulfärg och biter sig fast. För mig blev den potten början till slutet. Korten kallnar igen och jag får inte en hand på skitlänge. Blindsen börjar bli sinnessjukt höga, och något måste hända snart.

När jag har 1100 i marker (blinds 150/300) höjer en kille till 1000. Jag tittar på par i femmor. Jag tvekar inte en sekund utan går all-in. Killens höjning visar sig vara en totalbluff. Han vänder upp knekt/sju offsuit, en usel hand. Men jag kände på mig att han skulle träffa något, så jag ställde mig upp direkt med händerna på stolsryggen. Mycket riktigt jobbar han in en knekt på floppen. Jag tackar för mig, och blir inte ens sur. Jag fattade rätt beslut och gjorde faktiskt en bra turnering. Jag slutade på 19:e plats av 80 spelare, och gjorde en del bra moves. Vågade spela ut ungefär som hemma, i alla fall mot slutet. Och det tror jag är ett måste för att gå riktigt långt i de här turneringarna. Man märker att det är många som är skitnervösa för att vara på ett riktigt casino. De har bara suttit och lirat på nätet innan och är inte vana att bli nerstirrade av ärriga gamla hamnarbetarslan.


För de andra i Backdoor Poker Society gick det okej. Peter hade oflax och blev utslagen av Jakob(!), som tydligen dominerade sitt bord första timmen, Sanna åkte ut med 9/7 offsuit efter att blindsen tagit tugga efter tugga av henne, och Jake fick resa sig efter att ha slagit om med kung/dam off och fått syn av ett dåligt ess som stod.

Jag kommer att spela den här turneringen igen. 600 spänn är mycket, men betänk exempelvis att jag i princip aldrig dricker alkohol "ute". När jag dricker dricker jag tvååttor i mysig hemmiljö. Så då kan jag väl få lägga lite stålar på sån här storartad underhållning? Och nån gång kanske man klonkar hem en förstaplats? 15 200, mums. Men det vore ju bara en bonus, det är inte därför jag spelar.



5 Comments:

At 3:29 PM , Anonymous Anonymous said...

Jag vill ju också spela igen, men jag dricker ju ganska ofta alkohol ute, hur skall det gå för mig då...? Fan va mycket fisk det var ändå. Nu kallar jag mig verkligen inte för haj, men det var en hel del småstimm där. Och småfisk skall man käka upp eller åtminstonde skrämma iväg.

 
At 3:42 PM , Blogger annen said...

Grattis, du blev ju inte sämst i alla fall! :P Jag hade nog hamnat på 75:e plats eller nåt!

 
At 7:15 PM , Blogger blaskagg said...

Hamnarbetarslan är den värsta sortens pokerspelare.

Sjukt spännande att läsa referatet!

 
At 8:46 AM , Anonymous Anonymous said...

He he, varför känns det som att det sista stycket enbart är ett försök att övertyga dig själv?

Tack för trevlig läsning. Nu ska jag in på morgonmöte och skämmas.

 
At 6:03 PM , Blogger Sanna ... said...

Tyckte ni var jättebra :)

 

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home