AmöbaBoy vs. Nelson Mandela

Jag tänkte göra en liten jämförelse mellan mig och Nelson Mandela. Det slog mig plötsligt att han förmodligen aldrig har haft en sån dag som jag haft idag. Sovit till strax efter tio, ätit en lååång frukost med en massa gamla Kalletidningar, diskat lite förstrött, snackat massa skit på msn, sorterat cd-skivor och gamla papper, bloggat lite, lyssnat på skön musik, vunnit en em-turnering på fotbollsspelet och ätit mycket godis.

Hm. Det här inlägget tog en helt annan vändning än vad jag hade tänkt. Poängen som skulle fram var att Nelson Mandela gjort så otroligt mycket för mänskligheten medan jag inte gjort ett skit, trots att vi är av precis samma art (människa) och består av samma biologiska skrot och korn. Vi vet båda två hur det känns att vara riktigt kissnödig, att slå huvudet i en skåpsdörr eller att kyssa någon man länge velat kyssa. Trots detta beter vi oss så olika. Präktige fan.

Nu svängde inlägget igen. Nu blev det nästan till kritik mot den store lille mannen. Från en hyllning till en fläskig diss, via omvägen att det är synd om Nelson för att han inte kan slappna av och vara en slacker lite då och då. Det är spännande att blogga halv tre på natten. Man vet aldrig var man hamnar.

Några som inte visste var de skulle hamna var stockholmarna i trafiken idag. Mamma ringde mig på kvällen och berättade att hela Stockholm var lamslaget av ett snöoväder. Själv satt jag med en liten godisskål på fåtöljens armstöd och spelade Tiger Woods med fördragna gardiner. Självklart i morgonrock. ”Va, snöar det?”, blev min Långben-aktiga kommentar. Ibland är det skönt att vara avskärmad från världen. Hå hå.