Lunchrast.

Det är ganska underligt att jag är som lugnast när folk omkring mig är som hetsigast. Jag kan inte bli stressad när jag står i kassan och har en tiometerskö i bokhandeln, hur krånglig kunden än är. Jag faller tryggt tillbaka på min vetskap att jag själv hellre köar en liten stund extra, och får bra service när det väl är min tur. Det är inte kul som kund att känna sig "avklarad" på tre sekunder av en hetsig skitstövel, även om det minskar väntetiden en aning.

Nu har jag lunchrast i bokhandeln. Jag hade just en kund som jag fick bita mig i tungan för att inte gapskratta åt. Hela situationen inbjöd verkligen till det.

Han var kanske 45, kanske 50. Klädd i åttiotalsträningsoverall, och med lite snorstalaktiter hängande från näsan. Han gick med raska, sunda steg fram till kassan. Jag drog direkt paralleller till Göran Kropp eller någon annan "äventyrare". Ni som lyssnar på Winnerbäck förstår vad jag menar när jag säger att texten till "Idiot" susade förbi i bakhuvudet. Kort sagt, en hurtbulle i fula kläder på oantastligt gott humör. Han dammar boken i disken och säger "Ja vill ha dän som präsänt!"

Vilken bok han köpte? "Kvinnor som tänker för mycket".