Över gränsen

Var det ett bevis på att jag känner mig tom som en urlakad disktrasa eller? Det som hände nyss har aldrig hänt förut. Jag klickade på "New post", fick fram fönstret, och blev sen sittande. Satt och tittade på den blinkande markören och den tomma sidan i säkert en minut. Det har aldrig hänt förut.

Tänk om grymma artiklar kunde komma med samma fart som mina blogginlägg vanligtvis kommer med. Då vore jag rik, berömd och glad. Kanske jag tänker för mycket när jag skriver "seriöst"? Fan vet.

Idag gick jag upp klockan sju, och satt och filade på min Haunted-artikel ett par timmar före frukost. Det går framåt, men det är inte lätt. Min känsla är att det blir gångbart men långt ifrån briljant. Det är ovant att skriva på det här sättet. I Slavestate skrivs skribentpassager och intervjufrågor med fet stil, och svaren med "vanlig". Det gör att det blir väldigt svårt att slänga in miljö- och personbeskrivningar på nåt naturligt sätt. Dessutom gör textens enorma längd mig lite rädd. För mig som gått journalistlinjen är liksom 4 000 tecken en lång text. Nu ska den vara minst fem gånger så lång. Men men. I såna här lägen finns bara en sak: Man klarar det man måste klara. Det har jag gjort alla gånger hittills och det vet jag att jag kommer att göra nu också. Jag har helgen på mig. Jävla trist att jag jobbar 10-17 i morgon och 11-17 på söndag. Det passar verkligen illa. Får se om jag orkar sitta uppe ikväll, klockan är snart elva redan.

Igår kväll var jag på musikalen Rent på Göta Lejon. Min syster fick två biljetter i 19-årspresent och valde mig som sällskap. Hedrad? Ja. Glad? Mycket. Efter en hel dags kämpande med artikeln var briljant stämsång, sköna dansnummer och lite Linda Bengtzing precis vad jag behövde. Riktigt sorglig på sina håll. Har blivit lite blödig på äldre dar, helt klart.

Idag jobbade jag på bokhandeln. Och löneförhandlade. Kanske låter dumt att löneförhandla fredagen den 13:e, men jag skiter väl i sånt. Det gick bra. Det hela gick precis som planerat, fast bättre. Jag fick drygt tre kronor mer i timmen, vilket var bra. Än bättre var att den nya lönen tydligen skulle räknas från den 1 april i år, och att jag då får en del stålar retroaktivt. Kanon ju.

Det är för mycket nu. Trots att det egentligen inte är så mycket alls. Lite butiksjobb och en artikel som ska bli klar. Jaha. Men det är för mycket inuti. Jag ska snart resa iväg lite, tänkte jag. Jag ska packa ett par ombyten, en hög böcker jag länge velat hinna läsa, min laptop och ett par sköna promenadskor. Sen ska jag lämna mobilen hemma och ta mig ner till Köpenhamn. Jag blir nog borta en vecka, tror jag. Ska hitta nåt litet vandrarhem. Så får det bli. Om jag inte kommer till något slags insikt har jag i alla fall fått läsa en massa bra böcker ifred.