Tack Unibet och Martinspoker

Igår kväll var jag på Biljardpalatset igen. Nu med Camilla, en tjej jag träffade på en 70-årsfest (!) på Gotland för ett par månader sen. Hon har precis flyttat upp till Stockholm och ville bli visad något schysst uteställe. Och vad är mysigare än Biljardpalatset VIP-källare? Vi slog oss ner i varsin soffa med öl och mat. Jag med smaskig tandoorikyckling, hon med en fånig liten toast utan skinka. Veggo.

Vi snackade om allt och inget och hade extremt trevligt. Efter en öl till föll det sig så att hon ville lära sig spela texas hold'em, och jag ville lära henne. Fram med kortlek och marker. Jag förklarade spelets grunder så pedagogiskt jag kunde, men innan jag var riktigt klar sa hon: "Äh, vi kör!" och började dela upp marker. Jag protesterade lamt och sa att jag inte hunnit förklara allt än, men hon sa att hon fick väl fråga om något var oklart. Så började vi spela.

Camilla var den mest talangfulla nybörjare jag sett. Hon var så aggressiv, så svårläst och så extremt jobbig att spela mot. Jag kunde aldrig ens ana vad hon hade på handen. Hennes enda misstag var att hon var väldigt synbenägen, även med skitkort. Efter att vi spelat i kanske tio minuter föreslog jag att vi skulle spela om en tia eller nåt, bara för att hon skulle få känna på en "riktig" omgång. Hon tyckte det lät lite mesigt, och föreslog i stället att vi skulle spela om notan. Lätt chockad över hennes djärvhet accepterade jag, naturligtvis, och räknade med en relativt enkel seger. Det är ju bara att följa några enkla regler:

1. Bluffa aldrig.
2. Bluffa ALDRIG!
3. Höj ordentligt före flopp med händer som är bättre än medel.
4. Check-syna ner med mellanpar och liknande.
5. Ha tålamod. Vänta in läget och tryck på avtryckaren. Hon kommer att syna.

En bra taktik, jag vet. Men jag fick ju inga kort! Jag fick vedervärdiga starthänder och träffade inga floppar. Då blev det mycket svårt att hantera en spelare som Camilla. Försökte mig på några stiliga bluffar, mycket väl utförda, men hon tryckte obekymrat in sina marker och lämnade mig med byxorna nere. Till slut började jag få lite kort i alla fall, och när jag satt med K7 och träffade en kung på floppen var det bara att check-syna, check-syna och check-raisa all-in för att eliminera henne. Men som hon kämpade! En eloge för visat mod.

Somnade på pendeltåget hem. Vaknade en sekund efter att tåget lämnat min station, lite störande. Men vad gör väl det egentligen. En snäll tant kom fram och uttryckte sitt medlidande över min nästan briljant tajmade uppvakning. "Uppvakning"? "Uppvaknande" hade nog suttit bättre. Men jag orkar inte gå tillbaka och ändra från reale till neutrum. Jag har bättre saker för mig.

Nätpokersuget hade börjat redan på pendeltåget. När jag kom hem växte det sig starkare och starkare, och till slut kunde jag inte stå emot. Tänkte lite lama begränsningstankar om att jag sätter in femhundra och tar de slut så spelar jag aldrig mer och jag ska inte sitta uppe längre än till klockan två och bla bla bla. Vid 00.30-tiden satte jag på datorn och gick in på Martinspoker för att ladda ner klienten (som naturligtvis sedan länge är avinstallerad på min dator) och bomba in stålarna.

Jag lyckades inte logga in. Mitt konto hade varit inaktivt i över 90 dagar, och jag var tvungen att svara på en kontrollfråga för att få logga in igen: "What is your pets name?". Eftersom jag aldrig glömmer ett lösenord har jag antagligen skrivit typ "öafdsfhaöofawejfdasf" på den frågan, för att ingen annan ska kunna knäcka den. Jag har nämligen inget husdjur, det senaste jag hade var marsvinet Hulken. Han är nu stendöd i lunginflammation. Typ tio år sen. Hur som helst, jag kom inte in. Gick in på Unibets sida i stället. Där kunde jag inte heller logga in, men jag kunde skapa ett nytt konto. Det gjorde jag. Av någon obegriplig anledning valde jag "kamerahus" som nickname. Laddade ner klienten.

Jag visste att Unibet bytt nätverk och att de skaffat sig en ny pokerklient, men att det gick att försämra något så sanslöst mycket visste jag faktiskt inte. Grafiken såg inte klok ut. Unibet har alltid haft lättöverskådlig och trevlig grafik. Jag har känt mig "hemma". Den nya klienten hackade, hade grälla färger, fula kort, ännu fulare marker, och ett helt obegripligt lobbysystem. När jag suttit och tittat på den i kanske en halv minut, hade allt pokersug runnit av mig och jag drog en lättnadens suck. Jag har fortfarande inte spelat sedan den 20 juni. Men det var nära, alldeles för nära. För jag vet ju egentligen att de där begränsande reglerna jag sätter upp för mig själv inte betyder ett skit när det kommer till kritan.

Imorse sprang jag igen, för första gången på 14 dagar. Det gick ok. Var ganska jobbigt, kan ha att göra med att jag gick och la mig typ halv tre i natt. Var lite trött och matt. Men det var inte så farligt. Nu är klockan två och jag ska städa och bädda rent innan jag drar iväg för att köpa present åt min syster som fyller år imorgon.

Ikväll ska jag förresten repa lite med ett av pappas band. Ska spela Chuck Berry och sånt.