Fräls oss ifrån dammråttor!

Mitt liv känns provisoriskt. Åtminstone på två plan - hemmet och yrkeslivet. Jag är inte den framgångsrika journalist jag ska bli, och jag bor inte i den mysiga oas mitt rum är ämnat att vara. Just nu ser det mest ut som en knarkarkvart. Jag och Victor beställde en ny dammsugare för en knapp vecka sedan, eftersom den gamla (som skulle vara en sån supermaskin) har pajat. Den vägrar dammsuga mer än fem minuter i sträck, sen är den helt död i flera timmar. Som min lillasyster när hon var åtta år ungefär.

Nu har vi i alla fall beställt en sugare som fått bästa betyg i Råd & Rön. Den var dyr, 1500 spänn och 250 för påsar, men jag tror det är en riktig best. It better be. Saken är i alla fall den att innan vi har en vettig dammsugare har jag inte känt mig inspirerad att göra ett skit här hemma, så allt har fått förfalla rätt ordentligt i väntan på frälsaren. När jag ser mig omkring här i mitt rum ser jag:

Tre halvfulla ölburkar
En tekopp, en vattenkanna och sex (!) vattenglas
Mina arbetsintyg, gymnasiebetyg och en massa av mina gamla artiklar spridda över golvet
En överfull, vidrig papperskorg toppad med stelnad tandkräm (från alla gånger jag borstat tänderna framför datorn den senaste veckan)
Strumpor, kalsonger, löparkläder, högtalare, mattor, en målning av en ko, en kasse cd-skivor, gamla räkningar, en tallrik med intorkad glass och fruktsalladsrester samt ett A4-papper där jag igår kväll skrev ner vad jag skulle göra dagen därpå, alltså idag. Jag läser på lappen:

*Städa (dammsugaren kom inte idag, så det får vänta.)
*Mejla Jenny (Jenny är sverigerepresentant för Century Media. Jag ska nämligen intervjua thrash metal-giganterna The Haunted snart! Jag har mejlat henne och vi håller på att bestämma datum. Får förresten Haunteds kommande platta i brevlådan i morgon, mums.)
*SuperPlay (Jag skulle kontakta en kille som frilansar för SuperPlay. Det har jag gjort idag, och fått lite tips om frilansyrkets hemligheter.)
*Skriv GAME-ansökan (Jag ska söka extrajobb på spelbutiken GAME. Jag har skrivit ansökan och ska knalla in med den imorgon. Wish me luck.)
*Spring (Jag vaknade, drog i mig min juice och stack. Sprang fort, blev trött och hade rätt kul. Träffade många dagisbarn i skogen som sa "Heeej".)
*Mejla Emma (Jag skulle mejla Emma Boëthius, pokerredaktör på Expressen, och kolla möjligheterna att frilansa för dem. Jag fick snabbt svar, hon sa att jag skulle kolla det med en annan kille. Han är mejlad och jag väntar på svar.)
*Betala räkningar (Det var dagens lättaste.)

Så trots att jag sitter i en stinkande håla mår jag rätt bra. Jag har gjort mer för min framtid idag än på många dagar. Men jag antar att jag bara sett en bråkdel av vad som komma skall; en stor del av att vara frilansjournalist är nog att hålla på och vräka ut en massa krokar och hoppas att någon nappar. Men jag ska lyckas! Får ta det lite i taget så ska det nog gå bra.

Efter att ha betat av listan åkte jag till Flemingsberg och käkade tacos med Rikard, Mia, Malin, Lillan och Norrland. Det var trevligt men hetsigt, vi åt kvart i sju och klockan sju började Magnus Betnér ståuppa nere på fritidsgården. Malin och jag gick dit förstås, Betnér är kung. Han hade ingen lätt kväll, max 50 personer i publiken och många kaxiga tonåringar. Han lyckades riktigt bra ändå och det var skönt att få garva lite.

Aj, det är lite småjobbigt att skriva, har rejäla blåsor på mina annars rätt vackra händer. Igår morse åkte jag till pappa för att spela lite trummor, något jag försakat på sistone. Har inte suttit på en trumpall på tre, fyra månader. Skandal. Hur som helst, jag beslöt mig för att köra ett hårt pass. No mercy, no shirt and no pants. Satte metronomen på 152 bpm och timern på 10 minuter. Oavbrutna dubbelkaggar var det som gällde. Benen fick aldrig stanna. Det gick bra första minuten, blev jobbigare andra minuten och var ett rent helvete tredje och fjärde minuten. Femte började det släppa, och de sista fem minuterna var ingen match alls. Det där är verkligen intressant. När man kommit över den där gränsen där det känns som att benen brinner, då kan man köra hur länge som helst.

Nästa steg var att dra upp metronomen ordentligt, till 172 bpm, och köra tio minuter till. Det gick riktigt bra. Har inte alls tappat så mycket som jag trodde. Därefter kopplade jag in Ipoden och körde igenom hela Bloodstained-demon (4 låtar) och hela 2002-demon (3 låtar) med mitt gamla dödsmetallband Overlord. Det gick bra det också och det var fantastiskt skoj att köra lite mangel igen. Jag höll på i över två timmar, sen såg blåsorna riktigt vidriga ut och jag fick känningar av min gamla krigsskada i armbågen.

Efter att ha vandrat runt planlöst i stan ett tag åkte jag ut till Victors studio. Han visade vad han byggt hittills, ett golv som ser väldigt fint ut. Ett hästjobb har han framför sig, men han kommer ro det iland med stil och grace. Jag är riktigt impad av hans planer, han är så målinriktad och seriös. Jag kan knappt vänta tills studion står klar och vi kan dra dit och leka. Fatta att ha tillgång till en studio i toppklass så fort man får nån liten idé till en låt!

Jag skickar er i säng med Magnus Betnérs "peppande" ord till ungdomarna i Flemingsberg: "Om ni tycker att livet är skit nu, så håll i hatten säger jag bara."