En dag med två ansikten

Jag vaknade 10.30, efter åtta och en halv timmes sömn, och kände mig aptrött. Jag ska inte gå och lägga mig klockan 02.00 om jag bara är hemma. Ok om jag är ute och festar eller så, men när jag bara degar vid datorn är midnatt fan deadline för påslakansfestivalen. Borde vara, i alla fall. Att vara utsövd är livskvalitet.

Jag låg kvar i sängen till elva, åt frukost till tolv och gick och skrotade i lägenheten tills klockan var ett. Var på väldigt dåligt humör. Hade lite ont i kroppen efter gårdagens golfrunda (det var faktiskt jobbigt, väldigt kuperad terräng och tyngre golfbag än vanligt) och var som sagt trött och grinig. Bestämde mig för att ge mig ut och springa, trots att jag var allt annat än sugen. Hade helst krupit tillbaka i sängen och surat/sovit.

Det var inte lika jobbigt som förrförra gången, men inte direkt någon bra runda. Jag sprang ryckigt och ganska fort. Blev trött. Tog en lång dusch efteråt, fortfarande kinkig. Men sen vände det. Farbror Endorfin kom och knackade på dörren, jag hittade en precis lagom stor portion ravioli att värma (plus lite Texas Pecan-glass) och sen gav jag mig av in till stan för att träffa min gamla journalistiklärare Magdalena. Hon ville diskutera recensionens hantverk med mig eftersom hon skriver en lärobok om hur man handskas med opinionsjournalistik.

Vi sågs på en uteservering i gamla stan, jag med en citronmarängpaj och hon med focaccia, enligt uppgift riktigt äcklig. Vi satt i två timmar och en kvart och hade mycket intressanta diskussioner. Jag tror hennes bok kommer att bli uppskattad av framtida studenter. Hon peppade mig och var snäll också, och fick mig att tro lite mer på att jag kan ha en framtid inom journalistyrket. Det behövdes.

Därefter kom Olle in till stan. Honom har jag inte träffat på hur länge som helst, så det var efterlängtat. Vi satte oss på en annan uteservering, en soldränkt, och drack några öl och pratade. Vi satt flera timmar, men det kändes som fem minuter. Sen fick vi för oss att åka hem till mig och äta glass och spela tv-spel, och där är vi nu. Olle sitter och skjuter zombies i soffan och jag bloggar. Nu ska jag gå och fixa en stor kanna isvatten åt oss, det blir nice. Är grymt sugen på isvatten. Jag är på ett strålande humör, och det har jag varit sen springturen i skogen. Jag hatar att ge vidriga Blossom Tainton rätt, men visst har hon en poäng ibland.