En bolldag

Idag har jag och pappa hängt på golfbanan. Det var en konstig runda, jag slog riktigt många bra slag men i poängblocket var det tunt. Närspelet inte så vasst naturligtvis, jag hade inget självförtroende överhuvudtaget på green. När jag tittade på en tvåmetersputt såg jag bara alla möjliga sätt den gick att missa på. Jag kunde verkligen inte se den gå i. Och då gjorde den förstås inte det heller. Men det var extremt nära att den 5 september 2006 blev ett datum att minnas för alltid, på grund av ett enda slag.

Det var på hål 14, ett 120 meter långt par 3-hål. När jag stod och valde klubba, sa jag lite för mig själv: "Hur svårt kan det va?", en ganska konstig replik eftersom golf är den svåraste sport som finns. Det var lite medvind och greenen låg inbjudande på en platå 120 meter längre fram. Jag valde järnnian och slog till. Det var det bästa slag jag någonsin slagit, det kände jag direkt. Så mjukt, så rakt. Bollen var som en målsökande missil med siktet inställt på hålet. Den slog ner en knapp meter innan flaggan, rullade lite... Och stannade. Utan att försvinna. Tyvärr. Det såg verkligen ut som att den skulle göra det, men det gjorde den inte. När jag kom fram låg den 10 centimeter bakom hålet.

Efteråt åkte vi hem till mig, jag och pappa. Åt spagetti och köttfärssås, andra dagen i rad för mig. Gjorde en god sallad. Sen blev det Pro Evolution Soccer! Det var länge sen. Eftersom vi lyckades ta VM-guld på svårighetsgrad 3/5 på Gotland, körde vi nu på 4/5 för att få en ny utmaning. Det var, för att tala klarspråk, skitsvårt. Vi gjorde fyra försök, varav vi åkte ut direkt i gruppspelet tre av gångerna. På fjärde försöket gick vi till åttondelsfinal, där Portugal väntade med vässade knivar. Vi blev hackmat.

Vi avslutade med att spela mot varandra. Bäst av tre matcher var det sagt. Jag ägde den första, hade säkert 65 - 35 i bollinnehav och två stenhårda stolpskott och ett i ribbkrysset. Men jag fick inte in den. I slutminuten lyckades farsgubben nicka in ett fulmål med Trezeguet, på en feldömd hörna. Extremt frustrerande. Nästa match var jämnare, men även den slutade 0-1. Sen var han tvungen att åka hem.

Just, glömde ju berätta en sak. När jag fyllde år för en månad sen fick jag en skämtgolfboll av Johan. Den skulle explodera i ett moln av rök när man slog på den. Den hade jag med mig idag. När det hade gått lite motigt för pappa ett tag, tyckte jag att det var läge att muntra upp honom med lite skoj. Sagt och gjort. Jag var inte säker på om den skulle funka, men jag drämde den till så hårt jag kunde med drivern i alla fall. BOM! Ett enormt, grått rökmoln och bollen bara försvann. Riktigt ballt faktiskt. Varför skulle pappa råka titta åt ett annat håll just då?