Mental kortslutning vid pokerbordet

Är hemma hos Sanna och spelar poker. Eller rättare sagt, de andra spelar poker. Jag får inte spela mer på ett bra tag. Jag överlevde kanske tio händer, sen kokade hjärnan ihop och låste sig i "jag måste bluffa bort Sanna, no matter what"-mode. Hade kung-två i olika färger, borde inte ens synat före floppen. Men blindsen var låga och jag ville se en flopp. A-8-8 är inte någon drömflopp precis. Ändå bettar jag.

Sanna synar obekymrat. Nästa kort är en nia. Jag låtsas fundera lite för att fejka svaghet, eller snarare för att ge intryck av att jag fejkar svaghet. I själva verket är jag ju svag som en nyfödd älgkalv (och de kan ju knappt stå på benen). Sen bettar jag en femhundring, typ en femtedel av startkapitalet. Sanna blixtsynar. Sista kortet är en sjua. Jag har fortfarande en acceptabel markerstapel kvar om jag checkar nu och lägger mig när hon bettar. Men jag är för stolt, och jag har lyckats bluffa bort Sanna förut. Men kanske inte efter att hon kallsynat två gånger i rad... Med hjärnan totalt bortkopplad slänger jag fram två vita marker, femhundringar. Sanna blixtsynar och jag är totalt bortgjord. Hon hade A9.

Några händer senare var jag tvungen att gå all-in, hade bara sju big blinds kvar. A9 hade jag, ironiskt nog... Fick syn av två personer. På bordet kom 5-5-2-7-5. Hade lite hopp, och det visade sig att de båda andra också bara hade ess. Men de hade knekt respektive kung som kicker. Surt.

Började precis spela en freerollturnering åt Sanna på hennes ParadisePoker-konto. Första gången jag rör nätpoker sedan 20 juni. Första handen kom nyss... Foldade helt korrekt K4o före flopp. Flopp K-K-4. Sen kom den fjärde kungen på rivern. Bra tecken.
Puh...! Sjukt! Några händer efteråt fick jag 4-6 i ruter, floppar 5-7-8. I ruter.