Man ska inte skylta med döden

Nu drar vi oss till minnes ett inlägg från den 9 november.

Föda för döda

Igår tänkte jag "Åh, en sån rolig bild jag har tagit. Den skulle passa bra på DN:s Namn & Nytt-sida." Och så mejlade jag dem. Och så imorse vid frukostbordet hittade jag min bild i tryck med en fyndig rubrik. Tänk om livet alltid var så enkelt. ”Det här var en bra ide!” ”Ja, det var det.” Klart.

Att publicera det utan att lägga upp bilden var ganska konstigt gjort. Nu ska jag gottgöra dig. Bifogar lite bonusmaterial som plåster på såren.

Bilden som Namn & Nytt publicerade.
"Gravad lax?" var deras fyndiga rubrik.

Och det här är en bild jag tog i helgen.
Samma varuhus, samma ställe.

Utvald

Chefen ringde mig på mobilen sent på kvällen. Efter elva. Ursäktade sig för att han ringde så sent, men försäkrade att hans ärende var av yttersta vikt. Kunde jag träffa honom på hans kontor klockan åtta morgonen därpå för ett möte? Visst kunde jag det.

Väl där satt vi på varsin sida om hans enorma skrivbord. Han spillde ingen tid utan gick rakt på sak.

"Vii har fått ett jätteuppdrag från en av våra viktigaste kunder. Och jag tror bara att det är du som har chans att klara av att leverera det de vill ha."

"Jaha?"

"Det blir förstås en del bonus för dig om du ror det iland. Det borde ta ungefär en månad, och jag hade tänkt mig 40 000 om du levererar dokumentet på utsatt tid. Plus utgifter förstås."

"Femtio."

"Inga problem. Men då måste du se till att få med allt, så att det inte blir något tjafs. Kunden har tydligen haft stora problem med att det inte finns något enhetligt dokument som alla på företaget kan rätta sig efter. Jag tror att du med ditt ordningssinne och din talang för research har stora möjligheter att ro det här i land."

Efter ytterligare lite briefing gick jag hem. Det var bestämt att jag skulle få jobba hemifrån. Gjorde en kopp varm choklad och några ostmackor och satte mig i sängen. Öppnade ett Exceldokument på laptopen och satte igång.

Frivarv: 4 poäng
Enhandslyra: 2 poäng

Tvåhandslyra: 1 poäng...

Varför måste man vakna?

Lönefredagkväll!

Yes! Fredagkväll! Löning! Jag har en öl i näven när jag skriver detta. Men där tar det roliga slut.

Eller, det är väl inte så tråkigt egentligen. Jag firar lönefredagen lite annorlunda än vad gratistidningarnas helgbilagor föreslog bara. Ensam hemma ligger jag på knä och skurar ur min micro. Intorkad chili con carne efter en explosion i tisdags morse. Varvar diskande och bänktorkande med plockande av prylar från golvet och fåtöljen i stora rummet. Tids nog ska jag börja dammsuga och torka golven.

Testar olika strategier för att inte tappa tråden eller bli uttråkad. Om jag plockar upp tio saker här inne, lägger dem på sina rätta platser, sen går in i köket och diskar tio saker, sen går tillbaka... eller ska man städa tematiskt? Först ta alla kläder, sen alla räkningar, sen alla gitarrer, sen alla kuddar med afrikanska fåglar på, sen alla fjärrkontroller och till sist hårvaxet och alla cymbaler? Fan, det är ju inte så stökigt om man tänker bort allt det där.

Det blir så ofta stökigt nu. Om jag gång på gång släpper en massa DN-delar på köksgolvet, lämnar en yoghurttallrik på bordet på morgonen så den får torka ihop fint under dagen och glömmer den blöta duschhandduken i den obäddade sängen, är jag verkligen en ordningsam person då? För jag brukar se mig själv som en sådan. Ikväll går jag inte och lägger mig förrän det är ordning i alla fall. Och sen ska det hålla sig så...

Medan jag står och diskar durkslag och gör mitt bästa för att inte skvätta ner den torkande disken i diskstället med skum, står min dator på nattduksbordet och jobbar den med. Den defragmenteeeeeeeeeeeeeeeeeeeerar (förlåt, min laptop har problem med e-tangenten, den lossnar hela tiden och måste ibland tryckas dit med auktoritet) hårddisken och det känns bra att vi båda två gör något för att förbättra vår gemensamma miljö här hemma.

Jag pressar ner tvätt i en överfull tvättkorg och Ebba von S står i baren på Sturecompagniet och spanar in långa mörka grabs. Det känns bra.

Förlust

Jag drömde i natt. Jag drömde så starkt att det tog nästan en halvtimme att förstå att det inte hade hänt på riktigt.

Det var mitt livs bästa resa. Inte på grund av något spektakulärt resmål, inte alls, men sällskapet. Varenda en av mina vänner var med, verkligen alla som betyder och har betytt något för mig. Jag kan ha fyllt år eller något, jag minns inte säkert. Men vi skulle till Åre och jag hade abbonnerat en buss, och den var fylld till sista plats. Vi skulle vara borta ganska länge. Jag såg fram emot dagar med kritvit snö, strålande sol, gitarrkvällar, bastuöl och timmar och timmar av gamla minnen och rövarhistorier. Pokerkvällar, biljardturneringar och känslan att äta en rejäl middag efter en hel dags frisk luft.

Tänk att alla kunde åka! Tänk att alla jag någonsin räknat till mina vänner hade tid, råd och lust att åka med samtidigt! Och tänk att jag var den enda som hann hoppa ut när bussen sladdade på en isfläck och försvann ner i en ravin. Först hängande över kanten, svajande, knakande... och sen gled tyngdpunkten över på fel sida och allt blev tyst. Jag var alldeles kall. Tog upp min telefon och ringde 112. En lugn röst i andra änden, och snart var snölandskapet fyllt av ambulanser, helikoptrar och poliser. Jag stod mitt i tumultet med händerna hårt knutna i fickorna. Mina vantar blev kvar i bussen. Jag fick en filt av någon.

Två sjukvårdare firades ner med rep från en helikopter. Det gick en stund. Skulle de komma upp ensamma? Hade någon klarat sig? Och om någon gjort det, vem hade klarat sig?

Innan sjukvårdaren kommit upp igen vaknade jag. Utan att få veta vilka vänner jag hade kvar, om det nu var några. Jag snoozade några gånger för att försöka komma tillbaka till drömmen, men det gick inte. Efter kanske tjugo minuter insåg jag att det faktiskt inte hänt. Och det var så skönt.

Min lunch, min stackars lunch

Blåskägg, du undrade vad skatan gjort? Jag tar det som ett incitament att publicera mitt ursprungliga brev till Smittskyddsinstitutet.


Hej! I morse ställde jag en tallrik med varm kycklinggryta för att svalna på balkongen. När jag kom tillbaka låg en grönsaksbit utanför och det var en massa skatspår i snön. Skator har alltså varit och plockat några små bitar ur grytan. Är det farligt för mig att äta detta nu? Borde jag slänga det? Tacksam för snabbt svar!

AmöbaBoy

Lite korrespondens om fåglars hygien

Hej hej hallå dagboken. Årets första vecka närmar sig sitt slut. Det roligaste som hänt hittills i år är väl att jag fått mejlsvar från Smittskyddsinstitutet:

Hej.

Skator är inte så renliga av sig precis. Själv skulle jag välja att slänga maten.
Om du ändå beslutar dig för att äta det så bör du värma upp grytan ordentligt igen, till kokpunkten.

Med vänlig hälsning

Anders Larsson

Upplysningen

Två och en halv av trehundrasextiosex avklarade

Inte brutit något nyårslöfte än. Jag kan ju berätta lite vad jag har lovat, så blir det lättare att hänga med i svängarna.

Jag ska:

*Använda tandtråd varje kväll (undantaget är om jag är berusad, då kan det göra mer skada än nytta)

* Äta frukt och grönsaker varje dag.

* ******** **** ******-*****

* Försöka ta körkort (Den här tvekade jag ett tag innan jag tryckte dit, kan jag säga. Att Vägverket skulle släppa ut en sån som mig på vägarna känns högst tveksamt. Men hej du vilken utvecklande grej det skulle vara!)

* Få en ännu snyggare kropp.

Jag är en ny man

Jag var ju en snabbis i Schweiz precis före jul, som en del av er vet. På flygplatsen såg jag en slogan som fick mig att bli helt mjuk i knäna av beundran. Det var en slogan på en insamlingsbössa, typ Röda Korset. Den till synes enkla texten lydde "Your small change can make a big change". Alltså, den copywriter som kom på den borde få alla pengarna i bössan. Jämför den med vissa andra slogans, exempelvis den som godisföretaget Haribo använder sig av. Klasskillnad.

Schweiz var vackert. Dimhöljda slätter och frostbitna träd. Jag var bara där en dag, men jag skulle gärna återvända.

Igår var jag på en kunglig nyårsfest. Vitrysk skumpa, massor av Wii, härliga människor och en massa tjat om E-types pappa Bo G Erikson gjorde kvällen till - ja, en fest. Jag kom hem klockan fem i morse efter att mot alla odds lyckats ringa efter en taxi. Kallpratet i taxin gick sådär.

"Nyår är väl en rätt hektisk tid för er taxichaufförer?"

"Ja. Jo, så är det."

"Tycker du om att jobba natt?"

"Näe."


Det här nyåret ska bli en start på något nytt. Jag tänker bli lite snällare mot mig själv, äta lite bättre mat och röra på mig mer. Nyårsafton kan ju vara en bra dag att se över sina rutiner. Så jag satte mig nyss och skrev ner några punkter jag tänker förbättra. Har även gjort en deal med en kompis som känns intressant - varje söndag ska vi ringa varandra och stämma av hur väl vi följt våra löften. Om någon sjabblat och slarvat får den andra köra över honom med en moped.

Eller nåt.