Ta en tårtbit, gamle vän

Det förra inlägget var mitt tvåhundrade inlägg. Jag serverar mig själv en tårtbit och tackar de läsare som följt mig hittills.

Som en del av er vet skriver jag lite för musiksajten gylleneskor.se just nu. I dag var jag på Idol-repetition och skrev en text som ni kan läsa här om ni vill. I morgon tror jag att det är dags för Robin B att packa tandborsten och åka hem. Om det inte blir han finns risken att det blir Sepideh, något som vore högst orättvist. Hon var grym idag, liksom ett par till.

Idol är skoj.

Jag saknar mitt band

Jag hade under många år ett dödsmetallband som hette Overlord. Bandet föddes i ett garage 1996 när jag och min pingiskompis Matte började försöka spela Metallica-låtar. Jag hade byggt ihop två trumset, för dubbla bastrummor skulle man ju ha. Att jag inte riktigt hade fattat varför man skulle ha det var en annan sak (det finns underbara videoklipp där jag sitter och stampar med båda fötterna på samma gång). Sad but True, Master of Puppets och Enter Sandman lät inte särskilt tuffa med bara en elgitarr och trummor, så snart började vi sätta upp lappar i musikaffärer. Jag minns fortfarande inledningen på vår allra första annons.

”Spelar du bastuba? Då kan du kolla in nån annan annons. Spelar du elgitarr? Läs vidare. Vi är två coola hårdrockshanar, 12 å 14 år gamla...)

Vi fick en hel del svar, och jag tror vi testade fem eller sex gitarrister innan vi hittade den rätte och lät honom komma in. En sak jag funderat på i efterhand är hur usla de vi nobbade måste ha varit, eftersom vi själva vid den här tiden var ganska hopplösa på att spela. Till slut kom i alla fall Victor och allt kändes bra. Han var några år äldre och var duktig på gitarrsolon och på att rita. Han designade vårt första omslag och dessutom bandloggan som kom att hamna på både t-shirts, klistermärken, skivor och faktiskt också en kaffemugg.

Det jag saknar mest från den tiden måste vara spelningarna. Så fort jag känner lukten av rökmaskinsrök kastas jag tillbaka till scenen på fritidsgården i Täby. Det var alltid mycket rök när vi spelade där. Vem som helst ser tuff ut i ett rökhav, och har man dessutom några kilo nitar på sig är man jättetuff. På fritidsgården var vi kungar. Vi var det enda riktigt hårda bandet och kidsen var svältfödda på mangel. Jag hade alltid några trumgroupies (oftast manliga i och för sig, men ändå) som frågade vilka trumstockar jag använde eller hur man gjorde för att spela så snabbt. Klart jag älskade det.

Jag saknar allt pyssel. Att sitta och klura på omslag, skriva texter och fixa med hemsidan. Lägga upp framtidsplaner, göra setlistor och arrangera spelningar. Glädjen i att läsa en bra recension. Inte för att vi fick så värst många sådana, vi kände oss ofta ganska missförstådda, men en gång fick vi faktiskt utmärkelsen ”Månadens demo” i Close-Up Magazine. Där var vårt bandfoto, toppat av rubriken ”Bäst i Sverige”. Det levde man på ett tag.

Jag satt och lyssnade igenom alla gamla låtar i dag. Händerna minns vartenda trumslag.

Bloopers från Idol-intervju

Igår var jag på repet inför kvällens fredagsfinal i Idol. Kommer att bevaka Idol under hela hösten för gylleneskor.se. Intervjuade Anna, Lars och Loulou och kände mig lite ringrostig. Länge sedan jag gjorde en intervju. Här är två bloopers åt er, från intervjun med Anna. Den första är ett väldigt dåligt skämt, den andra är bara konstig och lite creepy.




1.
Anna: "Man måste kunna stå för det man sjunger, på samma sätt som man måste kunna stå för det man säger. Och tänka på vad man sjunger om. Många artister har ju även varit politiskt engagerade. Man har chans att beröra folk och påverka, på ett annat sätt än vad kanske en tennisspelare kan göra.

Jag: "Men man måste stå för de tennisbollar man slår i och för sig."

Anna: "Haha! Ja..."


2.
Vi har pratat om hennes numera klassiska första audition. Jag har precis erkänt att jag börjar gråta när jag tittar på YouTube-klippet, och frågar om hon också gör det. Det gör hon inte.

Jag: "Du kanske grät tillräckligt då?"

Anna:" Ja. Jag tror att jag har gråtit färdigt i Idol."

Jag: "Det tror inte jag."