Flyttat till torsdag...

Slutgiltigt startdatum för studien är torsdagen den 1 februari. Jag börjar bli jävligt trött på att gå här hemma och vänta. Det gör mig passiv. Oavsett besked på torsdag blir det en signal om att den här slackerperioden får vara slut nu. Något måste hända. Annars drar jag fan till Baltikum, och jag skojar inte.

AstraZeneca har ringt igen

Nu ringde Tina K igen. Studien är framflyttad två dagar till. Med lite tur innebär det problem för någon av de ordinarie grisarna. Fick också veta lite mer om hur det egentligen går till när en extrareserv ska ersätta en avhoppad ordinarie.

Vi är fyra reserver i studien. Om en ordinarie av någon anledning faller bort, väljer den rekryteringsansvarige vem av dessa fyra som rings upp. Det är alltså ingen klonkfaktor inblandad, typ att de drar ett kort ur en kortlek. Den rekryteringsansvarige väljer den som verkar bäst lämpad. Hoppas jag gjort ett sympatiskt och lämpligt intryck. Jag har gjort vad jag har kunnat i alla fall.

Sen var det ju så att vi reserver skulle få ersättning för att vi stod på stand-by här på hemmaplan, och följde restriktionerna ang alkohol, sömn och mat. Den ersättningen måste ju växa nu, i och med att de håller oss på halster fyra dagar längre än vad de sa. Tina K sa att det med största sannolikhet skulle bli så. Alltid något, om jag nu inte får hoppa in.

I kväll ska jag få prova Nintendo Wii för första gången! Är entusiastisk som ett litet barn. Vet flera ärrade spelveteraner som har sagt att det är det roligaste de någonsin spelat.

På testfronten intet nytt

Ställde klockan på åtta, relativt vidrigt, och ringde fem över åtta för att inte verka som en fradgatuggande utfattig galning som ringer prick åtta för att försäkra sig om att ingen hinner ringa före. Självklart låg då Tina K och sov, läste Veckans NU! eller nåt annat, för jag fick bara prata med en receptionsmupp som sa att Tina K skulle återkomma till mig. Kvar låg jag rådvill i sängen, började läsa en bok men somnade snart med den över ansiktet. Strax efter klockan nio ringde Tina K, men det skulle hon inte ha gjort. Eller snarare, det hade hon inte behövt. Hon hade inget att komma med. Det hon ville säga var att en kille i studien som avslutades igår hade fått höjda levervärden och nu skulle de testa honom idag och imorgon för att se vad som händer där, och därefter bestämma om de kör på söndag. Hon frågade om det här påverkade min inställning, vilket det självklart inte gör. Min lever regerar, den är en survivor. Så är läget alltså. Det är på söndag det ringer eller inte ringer. Funderar på om jag ska förbereda en packning på lördagkvällen. Det enda som talar emot det är att det låter så satans deppigt att packa upp den igen om man inte ens fått ge sig av på resan. Men rätt skönt förstås att ha allt klart om de ringer.

Vad är nu detta?

Så jävla typiskt! Har pratat i mobil kanske tre minuter idag, och under just de tre minuterna har tydligen AstraZeneca sökt mig. I stället för att jag kunde fråga dem direkt vad det gällde, fick de min sliskiga telefonsvarare i örat. Jag vill inte vara svår att få tag på, jag vill vara lätt! Maximal otur. Tanten sa hur som helst något om att tidsschemat ändrats och att hon skulle söka mig igen imorgon. Klockan var ca 16.55 och jag satt på pendeln, så jag kunde inte ringa tillbaka. Hade inte numret och skulle man be nummerupplysningen att hitta numret till en liten forskningscentral på stora Huddingesjukhuset skulle man nog få sälja datorn för att kunna pröjsa telefonräkningen sen, fast jag har kontantkort, och då blir det inget mer bloggande någonsin. Ever. Fem minuter senare fick jag ett sms.

"Hej ändring i 9272 nya tider 28 jan tom 13 feb hör av dig i morgon Tina K Astra"

Imorgon är det jag som går upp klockan 08.00 och ringer. This ain't over. Du ska få en sjukhusblogg och jag ska få tjugosex laxar i en fucking laxask.

Räkna med nytt inlägg i morgon bitti.

Varför är alla så friska?

En AstraZeneca-tant ringde nyss. Hon undrade om jag mådde bra. Det gör jag. Det gör tyvärr alla ordinarie i studien också, så det är inte troligt att jag blir kallad. Däremot kanske jag kan vara med framåt februari-mars, sa hon. Som ordinarie då. Fast hur blir det med bokrean då? Då har jag lovat att jobba en massa. Jävla skit.

Bli sjuka, ordinarie försökspersoner! Drick läkarsprit, åk skateboard på nyfrusna sjöar utan hjälm, kissa på elstängsel, sov i snön, gör vad som helst!

Ringsignalen är på maxvolym

Spänd förväntan. Har allt bråk med mina nära och kära varit förgäves? Tisdagen och onsdagen blir en enda lång väntan på torsdagen. Då telefonen kanske ringer. Om den inte gör det har jag sjutton tomma dagar i kalendern att fylla med något. Avstod från att köpa en ny stor Herrgårdsost på Vivo idag, eftersom den bara skulle bli gammal innan jag kommer ut. Sjutton dagar. Det är ett tag.

Vilken jaha-upplevelse om det inte blir nåt. Jag är verkligen inställd på sjuksängen nu. Har köpt ännu fler böcker. Kom på idag att jag inte behöver släpa med både tv, dvd-spelare och PS2:a, eftersom jag förstås spelar filmerna i PS2:an. En pryl mindre, bra. Jag har fixat adapter till mina feta hörlurar så att de går att plugga in i tv:ns lilla hörlurshål. I'm all set. Om de bara ringer.

AA vs ...?

Nu blir det lite gnäll.

I tisdags var jag med Sanna på kasinot. Ingen turnering denna gång, jag var sugen på att bara spela cashgame. Ringde och bokade plats vid ett bord så att det bara var att sätta sig när man kom, väldigt smidigt. Sanna spelade inte först, hon skulle träffa nån kille och lära honom hur man fick ut max av sin Thailandsresa. Jag var utsövd, mätt (hade ätit god kyckling på Kungshallen innan), lugn, harmonisk och koncentrerad. Köpte marker för två tusen kronor.

Jag spelade kanske mitt livs bästa poker. Korten var sanslöst elaka mot mig, men jag tror inte att jag fattade ett enda felaktigt beslut. Höjde ordentligt med guldhänder som KK och QQ, men varje gång fick jag med mig minst två spelare och floppade minst ett ess. Bara att dra sig ur. Och det gjorde jag, utan att knota. Jag vet att man inte kan missa hur många floppar som helst.

Efter ett par timmar får jag K4o på big blind. Som tur är höjer ingen, däremot synar sex (!) personer, och båda blindsen checkar. Åtta personer är alltså med på floppen, som kommer K54. Äntligen, tänker jag, men är förstås lite orolig. Dels för att inte få ordentligt betalt, och dels för att bli utdragen. Jag slåss ändå mot sju händer. Någon bettar tjugo spänn, en synar, och jag väljer faktiskt också att bara syna. Potten är inte ens tvåhundra än, jag får bjuda på ett "gratiskort". Ett par lägger sig, och fem personer är kvar till turnen, som är ett ess. Inget färgdrag ute. Floppbettaren slänger in 120, och får syn av killen som sitter mellan honom och mig. Nu måste jag sätta ner foten. Dags att säga det magiska ordet:

"Pott."

Att säga "pott" innebär att man vill betta så mycket som det för tillfället är tillåtet att betta. I det här fallet blev det lite mer än vad jag tänkt mig. "740 kronor", säger dealern efter att ha räknat efter, och nu gäller det att inte se ut som "oj då, jävlar, så mycket hade jag ju inte tänkt satsa", utan anlägga ett stenansikte. Tre personer lägger sig snabbt, men de sista två sitter och glor på mig. Jag börjar göra konstiga saker, jag börjar rulla med ögonen. Upp, ner, vänster höger. Upp, ner, vänster, höger. (B, A, Start.) Vet inte om det var dumt, har ingen aning om vad det kan tänkas signalera. Efter en riktigt jobbig minut lägger sig båda och jag tar hem potten. Den var inte jättestor, men räckte precis för att få upp mig till plus minus noll igen.

Jag ligger kvar där och skvalpar i nån timme till innan gudarna välsignar mig med monsterhanden nummer ett. Jag tittar på ett kort i taget. Spader ess. Nice. Och klöver ess. Åh fan. Nu åker vi. En kille har höjt 80, en har synat, och jag höjer naturligtvis tillbaka. 300 kronor är maxbettet. Jag kör det. Den första höjaren granskar mig. "Jag tror på dig", säger han, och kastar korten. "Det gör inte jag!", säger den andra glatt, en rakad kille i trettioårsåldern med ZTV-brillor. Jag blir glad över att få sällskap på floppen. Den visar 2, 4, 5 i olika färger. Här behöver jag inte tänka, jag bettar automatiskt. Förstås. Vad ska han ha som slår mig? En hand man vill syna 300 innan floppen med är inte A3, 36 eller 25. Jag tror att han har QQ, KK, AK, möjligen JJ. Jag kan hur som helst inte bjuda på något gratiskort. "Pott!", säger jag, vilket blir 740 spänn. Innan mina marker har landat säger han "raise"! Jag har bara runt 800 kvar, merparten av mina marker är inne i potten. Jag behöver inte tänka så mycket nu heller, att lägga essen här vore ett exempel på ett på tok för fegt spel. Förnedringen om han efter min läggning visade upp till exempel KK vore outhärdlig. Jag måste syna. Jag synar. Förstås.

Han slänger upp två tvåor. Tillsammans med tvåan på bordet bildar de en jävligt retsam triss. Turnen är en sexa och rivern en nia. Jag reser mig och går därifrån. Lyckades skaka hand med fanskapet innan jag sjönk ner i en av kasinots osköna fåtöljer. Det enda som finns att läsa är tidningar med namn som Bluff, European Poker, Poker Magazine och First Poker. Jag känner mig äcklad. Jag har åkt på mitt livs dyraste pokersnyting, och den tog.

Bara ett sånt där test

Annen utmanade mig. Hon ville att jag skulle göra det här. Jag gillar Annen. Alltså gjorde jag det.

UTSEENDE
[ ] Jag är kortare än 160cm.
[X] Ibland tycker jag att jag är ful.
[ ] Jag blir lätt brun.
[ ] Jag skulle vilja att mitt hår var av en annan färg.
[ ] Jag har vänner som aldrig har sett min naturliga hårfärg.
[ ] Jag har en tatuering.
[ ] Jag är osäker över mitt utseende.
[ ] Jag har haft/har tandställning.
[X] Jag har glasögon/linser.
[ ] Jag skulle gå på plastikoperation om det var ofarligt och gratis.
[X] En helt okänd person har sagt att jag är snygg.
[ ] Jag har mer än två piercingar.
[ ] Jag har piercingar på andra ställen än i öronen.
[ ] Jag har fräknar.

FAMILJ
[X] Jag har svurit åt mina föräldrar.
[ ] Jag har rymt hemifrån.
[ ] Jag har blivit utslängd hemifrån.
[ ] Mina biologiska föräldrar är ihop.
[ ] Jag har ett syskon som är under ett år gammal.
[X] Jag vill ha barn nån dag.
[ ] Jag har barn.
[ ] Jag har mist ett barn.

SKOLA/JOBB
[ ] Jag studerar
[X] Jag jobbar.
[X] Jag har somnat i skolan/jobbet.
[X] Jag har missat mer än en vecka av skolan.
[ ] Jag har stulit någonting från min skola/arbetsplats.
[X] Jag har fått sparken.

SKAMLIGHETER
[X] Jag har sagt "lol" i en riktig diskussion.
[X] Jag börjar ännu gråta av Disneyfilmer.
[ ] Jag har kissat på mig av skratt.
[X] Jag har fört konstiga grisljud när jag skrattat.
[X] Jag har gråtit av skratt.
[X] Jag har limmat fast min hand i något.
[X] Jag har skrattat tills någon form av dricka har kommit ut ur näsan.
[ ] Mina byxor har gått sönder på en offentlig plats.

HÄLSA
[ ] Jag föddes med en sjukdom.
[X] Jag har fått stygn på ett öppet sår.
[ ] Jag har brutit ett ben.
[ ] Mina tonsiller har tagits bort.
[X] Jag har suttit hos läkaren med en vän.
[ ] Mina visdomständer har tagits bort.
[ ] Jag har genomgått en allvarlig operation.
[X] Jag har haft vattkoppor.
[ ] Jag har haft/har astma.

RESANDE
[ ] Jag har kört mer än 300km på en dag.
[X] Jag har flugit.
[ ] Jag har varit i Ryssland.
[ ] Jag har varit i Kina.
[ ] Jag har varit på Golfen Center. (What? Aldrig hört talas om! Googlade det, förstås, och vet du vad? Jag fick nästan bara upp en massa kopior av det här testet, spridda på olika bloggar. Värt att nämna är att ingen hade kryssat i rutan. Hittade till slut ett ställe med det namnet i Hönö, i Göteborgs norra skärgård. Nåt slags uteställe. Det kan inte gärna vara det som avses? Confused.)
[ ] Jag har varit i Japan.
[ ] Jag har varit i USA.
[ ] Jag har varit i Afrika.
[ ] Jag har varit i Asien.
(Jävla skit, jag har varit i Brasilien, ganska coolt ju, och dessutom inte pröjsat en spänn för det eftersom jag vann resan i en golftävling. Finns det en ruta där jag kan kryssa i det? Näe.)

ERFARENHETER
[X] Jag har tappat bort mig i min hemstad.
[X] Jag har sett en fallande stjärna.
[ ] Jag har önskat då jag sett en fallande stjärna.
[X] Jag har varit på en offentlig plats i min pyjamas. (På krogen i morgonrock måste räknas här.)
[X] Jag har tryckt på alla knappar i en hiss.
[ ] Jag har sparkat en kille mellan benen.
[X] Jag har varit i ett kasino.
[ ] Jag har hoppat fallskärm från ett flygplan.
[ ] Jag har gått "skinny dipping". (Detta begrepp kan omöjligt vara allmänt känt. Never heard of. Nån som vet? Google går bet här också.)
[X] Jag har lekt sanning eller konsekvens.
[X] Jag har druckit en hel liter mjölk på en timme.
[X] Jag har krockat i en bil.
[X] Jag har skidat.
[X] Jag har medverkat i ett skådespel.
[X] Jag har träffat någon från internet i det verkliga livet.
[X] Jag har fångat en snöflinga på min tunga.
[ ] Jag har sett norrskenet.
[X] Jag har suttit på ett tak på natten.
[X] Jag har aprillat någon.
[X] Jag har åkt taxi. (Varierande relevans och allmänintresse på de här frågorna.)
[X] Jag har ätit sushi.
[X] Jag har åkt snowboard.

FÖRHÅLLANDEN
[X] Jag är singel
[ ] Jag är i ett förhållande.
[ ] Jag är förlovad.
[ ] Jag är gift.
[X] Jag har varit på en blind date.
[ ] Jag har blivit dumpad oftare än jag själv har varit den som dumpar.
[ ] Jag saknar någon just nu.
[ ] Jag är rädd för att bli övergiven.
[X] Jag har varit otrogen i ett förhållande.
[ ] Jag har skiljt mig.
[X] Jag har varit kär i någon som inte var kär i mig.
[X] Jag har sagt att jag älskade någon och ljugit.
[X] Jag har sagt att jag inte älskade någon och ljugit.
[X] Jag har sparat något från ett gammalt förhållande. (Ett hårstrå fasttejpat i en dagbok, från 1997)

SEXUALITET
[ ] Jag har varit förtjust i en person av samma kön.
[X] Jag har varit förtjust i en lärare.
[X] Jag har blivit kysst i regnet.
[X] Jag har kramat en för mig helt okänd person.
[X] Jag har kysst en för mig helt okänd person.

ÄRLIGHET
[X] Jag har gjort något som jag lovat någon annan att inte göra.
[X] Jag har gjort något som jag lovat mig själv att inte göra.
[X] Jag har smugit ut utan lov.
[X] Jag har ljugit om var jag är för mina föräldrar.
[ ] Jag har en hemlighet som ingen vet.
[X] Jag har fuskat i ett spel.
[X] Jag har struntat i ett prov.

DÅLIGA TIDER
[X] Jag har druckit alkohol.
[X] Jag dricker mig berusad mer än en gång i månaden.
[ ] Jag kan inte svälja piller.
[ ] Jag har blivit diagnoserad med depression.
[ ] Jag tar mediciner mot depression.
[ ] Jag har anorexi och/eller bulimi.
[ ] Jag har sovit en hel dag utan att ha behövt det.
[ ] Jag har vaknat gråtande.
[X] Jag har somnat gråtande.

DÖDEN
[ ] Jag är rädd för att dö.
[ ] Jag hatar begravningar.
[ ] Jag har sett någon dö.
[ ] Någon nära till mig har försökt begå självmord.
[X] Någon nära till mig har begått självmord.

MATERIALISM
[ ] Jag äger mer än 5 rap-CD:s.
[X] Jag äger en iPod eller en mp3-spelare.
[ ] Jag har en ohälsosam relation med anime/manga
[ ] Jag äger många dyra designerväskor.
[X] Jag äger något från H&M.
[ ] Jag samlar på serietidninar.
[X] Jag äger något från Benetton.
[ ] Jag äger något jag köpt på E-bay/Tradera
[X] Jag äger något från Diesel.

RANDOM
[X] Jag kan sjunga så att andra kan lyssna på det.
[ ] Jag har stulit en bricka från en snabbmatsrestaurang.
[X] Jag har lätt för att öppna mig för nya människor
[ ] Jag ser på nyheterna.
[ ] Jag dödar inte insekter.
[X] Jag svär ofta.
[X] Jag sjunger i duschen.
[ ] Jag är en morgonperson.
[X] Jag betalade för min rington.
[X] Jag är petig med grammatik.
[ ] Jag är en sportfanatiker.
[ ] Jag tvinnar mitt hår mellan mina fingrar. (Not anymore...)
[ ] Jag är bra på att baka.
[ ] Min favoritfärg är vit, ljusröd eller ljusblå.
[ ] Jag skulle ha pyjamas på mig till jobbet. (Vadå "skulle"? Då och då vill jag bara leta upp personen som skrivit det här testet och trycka upp henne mot en vägg!)
[X] Jag vet hur man skjuter.
[X] Jag är kär i kärleken.
[X] Jag skrattar åt mina egna skämt.
[X] Jag äter snabbmat varje vecka.
[ ] Jag är bra på matematik.
[ ] Jag tror på spöken.
[ ] Jag kan inte sova om det finns en spindel i rummet.
[X] Jag är väldigt kittlig.
[ ] Jag älskar mörk choklad.
[X] Jag spelar dataspel och/eller Playstation-spel. (Och alla stackare som spelar Xbox? Wii? GameCube? DS? PSP? De får ingen ruta? Apa. Apa!)
[ ] Jag är bra på att minnas ansikten.
[ ] Jag är bra på att minnas namn. (Jag presenterar mig ofta för folk jag träffat tre, fyra gånger förut. Halvkul.)
[X] Jag har ingen aning om vad jag vill göra med resten av mitt liv.

Tillbaka på kasinot

I går var jag på Casino Cosmopol med Sanna. Matlådorna du ser här under kan vid en snabb anblick se ut att inte ha ett dugg med poker att göra, men det har de. Mitt resonemang var att jag skulle spela mycket bättre om jag hade gjort något bra innan, alltså gick jag en långpromenad, handlade massa mat och lagade nämnda matlådor under dagen. Jag gjorde för övrigt ett sjukt fynd i en liten skum butik i Jordbro Centrum.


Butiken är en slags Galne Gunnar-klon med billiga glödlampor, billiga kläder och billiga leksaker som går sönder på en gång. Jag skulle köpa några matlådor, men så fick jag syn på ett pokerbord borta vid leksakerna. Blev lite överraskad. Kartongen var lite trasig, men jag öppnade den och kollade på bordet och det var verkligen jättefint, och man fick en bra väska till också. Knallade bort till kassan och frågade efter en prisuppgift. Svaret blev – 69 kronor. Har rekat lite på nätet idag och de ligger mellan 499 och 699 spänn. Kassörskan måste antingen missat en nolla eller så behöver de gå en kurs i prissättning. Jag slog förstås till snabbt som ögat. Sjukt.

Efter att ha slängt i mig en av matlådorna bar det av till Cosmopol. Samma turnering som förra gången, 80 deltagare och 600 kronor i inköp. Mötte upp Sanna, och slapp lyckligtvis starta på samma bord som hon (jag fruktar henne lite). En skön grej är att man numera startar turneringen med 2500 i marker, mot 500 förut. Blindsen har i och för sig också femdubblats, så inget har egentligen förändrats, men det känns som att man har lite mer att röra sig med. Och känslor är viktiga.

Bordet jag hamnar vid är ett knäpptyst bord med bara killar. Dealern ser ut att ha sjukt tråkigt och i ärlighetens namn spelarna också. Efter några kassa händer plockar jag upp AT i hjärter, och höjer 200. Får syn av en småfet kille med glasögon. Jag missar den låga floppen helt, men försöker bluffa med 250. Han höjer efter några sekunder till 500. Jag tvingas lägga mig. Inte roligt. Min plan var att antingen bygga upp en stor stack under den första timmen, eller åka ut tidigt. Alltså till max försöka utnyttja det faktum att folk är så fega i början. Den strategin gick ju åt helvete nu, inte minst för att min image fick sig en rejäl törn. "Jaså", tänker folket. "Är det bara att höja så lägger han sig?"

Var rätt sur, men efter några händer gjorde jag ett move som fick mig att tro på mig själv igen. Sitter på big blind med 93 i spader. En kille höjer till 150, en annan synar och jag synar också. 93 spader är förstås ingen vidare hand, men det kostade bara 100 och potten var ju uppe i 400. Floppen kommer 7, 8, 2 med två spader. Inte så dumt. Jag checkar mitt färgdrag, och de andra checkar tillbaka. På turn kommer en ruterfemma. Den betyder inte så mycket, förutom att jag kan få stege om rivern skulle råka bli en sexa. Jag checkar, och nu bettar killen som raisade före floppen 250. Den småfete synar.

Jag bestämmer mig relativt snabbt för att sätta press på dem, då jag tror att båda har halvdana händer som de inte vågar satsa allt de har på. Ändå sitter jag tyst och räknar till tjugo i huvudet, för att de ska förstå att det jag kommer att göra inte är något förhastat och ogenomtänkt. Sedan tar jag alla mina marker, lite över 1800, staplar dem till ett torn och ställer in det. Utan ett ord. Jag har absolut ingenting, men jag tror att det kommer gå. Den förste lägger sig relativt snabbt. Den småfete, som avslöjade min bluff förra gången, granskar mig noga. Jag vilar huvudet i händerna och tittar stint ner i bordet. Efter kanske 30 sekunder säger han ”Jag tror du har nåt jävligt bra där borta” och slänger sina kort. Det blev början på en riktigt bra period för mig. Inom loppet av en halvtimme slog jag ut fyra personer, hade 55 mot 44, AJ mot A8, TT mot A9 och AK mot 88.

När över hälften av startfältet var borta hade jag mer än dubbla medelstacken i turneringen, och allt flöt på bra. Det gjorde det ända tills bara 20 personer var kvar, och jag tvingades byta bord. På bordet jag kom till hade de flesta mer marker än jag, och spelet var riktigt hårt. Jag började inse att jag hade chans att nå finalbordet (de tio bästa) och såg prispengarna hägra i fjärran. Det blev min död. Min tidigare aggressivitet var plötsligt som bortblåst, och jag lät de andra vid bordet köra med mig. Jag är inte stolt över det, men jag säger det öppet – jag fegade ur. I stället för att höja synade jag, i stället för att betta checkade jag. Jag ville se en flopp, träffa den hårt och sen gå all-in, men jag hade egentligen inte råd att spela så. Efter bara tio minuter på det nya bordet var halva min stack borta, och jag var tvungen att göra något. Blindsen var uppe på 600/1200 och jag hade bara drygt 4000 kvar. TJ offsuit fick bli handen. I hopp om att lyckas stjäla blindsen gick jag all-in, men fick snabba syner av två personer. En rakad kille som vände upp QJ, och en jättesöt tjej som triumferande vände upp QQ. Kan nästan inte tänka mig värre händer att få syn av. Den stackars tjejen fick dock inte trippla upp utan åkte i stället ut tillsammans med mig, då det rakade aset drog in en tursam stege på rivern.

Jag var sur när jag reste mig. Inte på just den handen, men på att jag fegade ur. Jag vet intellektuellt att det säkraste sättet att åka ur en turnering är att vara rädd för att åka ur, men jag kunde inte omsätta det i praktiken. Det känns dock som att jag lärde mig enormt mycket av den här turneringen. Kommer jag så här långt nästa gång vet jag hur det känns att vara nära finalbordet, och jag vet hur jag ska spela. Inget finlir, antingen lägga mig eller trycka in allt på en gång. Det får bära eller brista, och så lär man ju lyckas sno en hel del blinds. Det sjuka är att Sanna åkte ut typ 30 sekunder före mig. Vi har suttit och spelat i över tre och en halv timme, och så åker vi ut under samma minut. Tyckte jävligt synd om henne då hon synat en all-in före flopp med QQ, glatt sig åt motståndarens AQ bara för att få se ett ess på floppen. Så sjukt orätt. Och jag ska säga det här och nu: Jag är trött på uttrycket ”Det är ju poker, liksom”. Ja, visst fan är det poker och inte Fia med knuff eller nåt, men vad är det för tröst? Sanna skulle haft den potten!

Jag köpte en banan och gick och satte mig i en fåtölj. Var inte ens sugen på cashgame, eftersom jag kände mig så sjukt tiltad. Var verkligen förbannad på mig själv. Satt och trugade i mig bananen och log inte alls. Efter nån kvart var förtreten svald och jag blev spelsugen igen. Skrev upp mig på kölistan till det billigaste bordet, Texas hold’em Pot Limit 20/20. Det dröjde säkert en timme innan jag fick sätta mig, men det gjorde inte så mycket. Växlade till mig marker för 1200 kronor och körde igång. Bara killar vid bordet, som vanligt när det är cashgame. (För dig som inte vet vad cashgame är (haha, som om nån icke pokernörd har läst såhär långt) kan jag berätta att det helt enkelt är som att spela med kontanter. Man kan sätta sig ner när man vill och resa sig och gå när man vill, oavsett om man vunnit eller förlorat. Markerna är värda det som står på dem, i kronor.)

Efter några skithänder plockar jag upp AK i tidig position. Höjer maximalt tillåtna höjning, åttio kronor. Två killar synar. Den ene vet jag är slaskig och spelar i princip vilka skitkort som helst, den andre vet jag inget om. Jag ber tyst om ett ess eller en kung på floppen. Och jag får det! AJ7 visar bordet, rainbow. Underbart. Nu måste jag betta ordentligt. Slänger in 340 spänn i potten. Slasktratten till vänster om mig synar utan att blinka, och till min fasa synar även killen längst bort! Det går runt i huvudet på mig. Det här var ju min flopp! Vad har människorna? 340 kronor är inget litet bett på det här bordet. Med ett ess på bordet och tre spelare kan ju ingen sitta och dumma sig med KK eller QQ. Jag går igenom möjliga händer, och känner mig mer och mer säker på att jag är slagen. Det är knekten på bordet som stör mig mest. Att syna ett bett på 80 före floppen med AJ är inte bara möjligt utan troligt, och hade jag floppat ett topptvåpar hade jag nog inte höjt ett 340-bett utan bara synat för att mjölka ut mer. Någon kan även träffat en triss i knektar eller sjuor. På turn kommer en betydelselös nia, och efter att ha tänkt i uppåt en minut checkar jag. Önskar att de andra också ska checka tillbaka, men det är önsketänkande.

Slasktratten slänger glatt in 540 spänn, och efter några sekunders betänketid synar killen längst bort. Nu är jag övertygad om min AK inte är stark nog, så jag slänger korten. Det svider att slänga så fina löv, men det måste göras. På river kommer en tvåa, och nu checkar plötsligt båda två. Dags för kortvisning. Jag ber tyst för mig själv att någon ska visa upp en bättre hand än min. Killen längst bort visar upp... AQ! Fan! Den hade jag slagit! Slasktratten då? Han visar ett ess… och en kung! Jag sjunker ihop inombords och gör mitt bästa för att inte visa min besvikelse. Det som hade hänt om jag vågat syna hade naturligtvis varit att slasktratten och jag fått dela upp den tredje killens pengar mellan oss, och det hade blivit nästan 500 spänn var. Nu har jag i stället förlorat över en tredjedel av mina 1200 på bara några minuter. Så här i efterhand har jag insett att det bisarrt nog var en bra läggning. Hamnar jag i den situationen igen kommer jag att göra samma sak. De gånger jag leder där är max en av tio, och de andra nio gångerna kommer jag att förlora massor. Det var en sjuk situation. Efter en stund vinner jag en 500-kronorspott med stege mot triss, och närmar mig min startsumma 1200 igen. Det känns bra.

En annan sjuk situation: Jag har T9 och floppar 8JQ, alltså en stege. Checkar förstås, en tandlös gubbe bettar, jag raisar, han re-raisar, jag går all-in och han blixtsynar! Jag bara njöt av situationen tills han visade T9 han också. Det blev bara till att dela upp jättepotten. Kvällens bästa situation kom en timme senare.

Klockan är långt efter midnatt. Jag har spelat tight, ligger ett par hundra plus men det har inte hänt så mycket egentligen. En trettiopluskille ute på hörnet har varit rätt dryg mot allt och alla, och dessutom spelat väldigt aggressivt. Han är den typen av kille som älskar att visa sig på styva linan, och man märker tydligt att han spelar poker främst för att hävda sig. Mer än en gång svänger han sig med avancerade oddsuträkningar, procentsatser och ”svåra” pokertermer för att verka proffsig. Han har dessutom observerat att jag spelat oerhört tight och bara bettat när jag verkligen haft bra kort, vilket han basunerat ut till hela bordet. Jag vill så gärna täppa till truten på honom. Jag tittar på mina kort. K7 i hjärter. Jag synar. Wannabeproffset höjer med 60. Jag synar hans höjning, och alla andra lägger sig. Nu är det han och jag. Arenan är krattad. "Två spelare", säger dealern och lägger upp floppen.

På floppen kommer ett ess, en trea och en femma. Esset och femman är i hjärter. Jag har ingenting, men får jag ett hjärter till sätter jag färgen och då vet jag att jag har bästa handen eftersom esset är på bordet och kungen i min hand. För att maskera att jag satsar på att få färg bettar jag 140 kronor. Jag vet ju att han tror att jag bara satsar när jag verkligen har något, inte när jag har en ofärdig hand som behöver hjälp av kommande kort. Han slänger in en hundring och två tjugor i potten med en nonchalant rörelse. ”Jag är minsann inte rädd för ditt lilla bett”, säger den. På turnen kommer – tack pokergudar – hjärter knekt. Nu är jag Terminator, Börje Salming, Plåt-Niklas, you name it. Invincible. Jag föreställer mig att jag har något äckligt i munnen, typ en skalbagge, och försöker se rädd/äcklad ut. Som att jag inte alls gillade att det kom ett tredje hjärter på floppen. Som att jag var rädd att han skulle ha färg. Efter ungefär femton sekunders betänketid checkar jag. Lite överraskande checkar han tillbaka. Har han genomskådat mig? Vet han att han är slagen? Har han lyckats läsa mig? Rivern kommer, en klövernia som inte förändrar ett dugg, och jag bettar ganska hastigt 460 kronor. Försöker se "bluffig" ut. Han tvekar inte en sekund.

Han: ”460 säger du? (ler) Då synar jag dig!”

Jag: ”Då får du STRYK!!”

Det lät mycket hårdare än vad det var avsett, som att jag verkligen ville misshandla honom. Jag dängde min kung och min sjua i bordet och gottade mig åt markerhögen som skyfflades åt mitt håll. Han satt på 42, och hade fått stege på floppen. Lucky me. Efter att ha räknat och sorterat markerna fann jag att jag nu hade 2145 kronor framför mig. Sjukt skönt. Bestämde mig dock för att inte göra ”hit n’ run”-misstaget som jag gjort en gång förut. Det anses grymt osportsligt att resa sig och gå direkt efter att man vunnit en stor pott. Så jag bestämde mig för att sitta kvar fem minuter, och sen gå. Ett bra beslut. Jag fick bara skithänder, spelade ingenting och fick inga sura kommentarer när jag växlade in markerna och reste mig. Den enda kommentaren fick jag av wannabeproffset. ”Bra spelat”, sa han.

Ps. Läs gärna Sannas utmärkta reportage om den förra turneringen vi spelade.

En bra dag

Först blev det lite stökigt. Det kan bli så när man gör flera maträtter på en gång.

Mycket paprika och andra grönsaker gör köttfärssåsen jättegod!

AmöbaBoy behöver inte laga mat på ett tag. Linssoppa och köttfärssås rules!

Jag ska läggas in

Nu är det så att jag är reserv i en studie som AstraZeneca ska göra om knappt två veckor. Jag ska alltså kanske bli medicinsk försöksperson. Jag ska i så fall ligga inlagd i sjutton dygn på Huddinge sjukhus. Där finns gott om förströelser, till exempel biljardbord, darttavla, gitarr, storbilds-tv, Xbox, Playstation2 (även om jag kommer plocka med en egen, plus en liten tv för att kunna spela i sängen), pingisbord och bibliotek. Det kommer ju bli en hel del tid att slå ihjäl mellan provtagningar och tester.

Jag tänkte be dig om lite hjälp. Vad får man absolut inte glömma att ta med sig till en sån här vistelse? Vi får bara ta emot besök vid två tillfällen under perioden, och vi kommer bara att få lämna sjukhuset (för en kort promenad i grupp) vid två tillfällen. Annars är vi fast där. Jag har tänkt på självklara saker som

* Superskön kudde
* En hög bra böcker
* Laptop
* Filmer
* Min Six Feet Under-box
* Ipod med massa ny musik
* Öronproppar (om någon snarkar)
* Dvd-spelare, Playstation
* Tv, som sagt

Nu kommer jag inte på så mycket mer. Hjälp mig!

Jag är som sagt reserv och kommer förmodligen inte få veta förrän samma dag (25 januari) om jag blir kallad eller inte. Om jag blir kallad så lovar jag att blogga så mycket jag kan där inifrån.

Vad jag får för att ställa upp? Lite drygt 26 000 kronor efter skatt.

Begåvningsreservens videobutik, kan jag hjälpa till?

"Denna webbsida innehåller ogiltig kod från susnet tjänster. Webbsidans ägare ombedes att ta bort denna kod!"

Vad har jag skrivit som fått Blogger att säga så? Det är inte direkt så att jag sitter och html-kodar fram mina inlägg. Om nån har kodat fel är det herr Blogger, inte jag. Varningen poppade upp första gången när jag publicerade bilden på det hungriga barnet och datorreklamen sida vid sida. Blev det för samhällskritiskt, Blogger? Huh? Kändes det lite jobbigt att du är ett stort företag och inte har skänkt en enda jävla SPÄNN till de hungriga ungarna? Så, nu har jag fått det ur mig. Jag har tagit bort bilden och förväntar mig därför att rutan är borta när mina hedrade läsare (om jag har några kvar efter mitt utdragna uppehåll) kommer in nästa gång, så att de slipper nöta ut sina bedårande små pekfingrar med onödiga klick.

Jag har fastnat lite. Dagarna är löjligt lika just nu. Att jag alltid äter exakt samma frukost är inget unikt för just den här perioden, det gör jag alltid. Men det känns som att jag gör allting likadant varje dag. Jag sitter vid min dator, med fötterna på förstärkaren som blir varmare och gosigare ju längre den varit igång. Jag sitter med de gula Apoteket-öronpropparna och mosar dem till fullständig oigenkännlighet, bara för att fascineras lika mycket varje gång över att de återfår exakt samma form inom ett par minuter. Öronproppsmosandet har jag verkligen gått in för, det senaste är att jag tar två femkronor och pressar ihop dem däremellan. De blir verkligen helt galet platta, men de kämpar sig upp och snart ser de ut som vanligt igen. Tänk om människor var sådana.

En annan sak som gör att jag känner mig lite som killen i filmen ”Måndag hela veckan” är att jag äter samma godis varje dag. I julklapp fick jag After Eight-kulor (publiken: ”Vad fan är det?”), Marabous Apelsinkrokant, Ferrero Rocher (den kunde ni) och en slags chokladkola. Jag har småätit lite av varje sort varje dag sen julafton, i princip. Nu är i alla fall Apelsinkrokanten slut så den Deja Vú-triggern slipper jag nu.

Jag skulle verkligen vilja ha en elefant. Mitt liv skulle vara så sjukt mycket mer spännande om jag en dag när jag kom ut i köket fann en elefant med mitt namn sprayat på kroppen. Så mycket att ta ställning till helt plötsligt! Det finns ingen mall för hur man gör! Vilken morgon det skulle ha varit.

Om jag inte kan få en elefant kunde väl åtminstone Susanna ”Sanna” Kallur knacka på och fråga om nåt, typ vägen till Gahnes Video? Gahnes Video är en liten videobutik i Jordbro Centrum. Den drivs av av familjen Gahne. Familjen Gahne verkar vara en sån där rolig familj som är driftig och framåt men skiter lite i detaljer. Går det så går det, liksom. Gahne blåser på. Gahnes Video är inte bara videobutik, de kan även fixa din dator. ”Vi uppgraderar din dator. Billiga priser” står det med tusch på ett upptejpat A4-papper på dörren. Det var det där med detaljer. Det är en fin tanke, och sonen Gahne kanske är en riktigt snitsig datapillare, men räcker detta A4-papper för att kommunicera detta till presumtiva kunder? Jag kan bara tala för mig själv när jag säger att jag skulle tänka efter två och till och med fyra gånger innan jag kånkar ner min dator till den lokala videobutiken för ”uppgradering”.

Nu har jag fastnat igen. Nyss var det Vattenpalatset, nu Gahnes Video. Är det här en sponsrad blogg? Inte vad jag vet, jag har inte sett några pengar (ej heller gratis hyrfilmer eller klorerat flaskvatten). Hur som helst, så här ligger det till: Gahnes Video hette tidigare Gahnes Kläder. Då sålde butiken, just det, kläder. Det gick tydligen inte så bra, eftersom de inte säljer kläder längre. Kanske deras känselspröt för vilka kläder som var hippa inte var hundra procent utvecklade, vad vet jag. Det är bara en elak teori.

När en butik slutar sälja kläder och börjar hyra ut filmer, behöver skylten bytas ut. Det var här Gahne fick sin snilleblixt. Det är faktiskt lite Da Vinci-koden över det hela. Koncentrera dig och titta noga nu:


G A H N E S K L Ä D E R.

G A H N E S V I D E O.

Ser du samma sak som Gahne, denna sparsamhetens förkämpe, denna kronvändare och spargriskramare, såg? Hon upptäckte att bokstäverna ”D” och ”E” förekom i både ”Kläder” och ”Video”. Och i samma följd dessutom. Och vad gör man då? Man drar fördel av det förstås! Alltså plockade Gahne bara ner bokstäverna ”K”, ”L”, ”Ä” och ”R”, och satte upp ”V”, ”I” och ”O”. Nu fick hon tyvärr inte tag på klisterbokstäver som ens avlägset liknade de gamla, men what the heck. D:et och E:et är nästan dubbelt så höga som resten, och står upp som två ensamma tandstumpar i en gammal gubbmun, men det ser nog ingen, tänkte Gahne, arma Gahne.