Begåvningsreservens videobutik, kan jag hjälpa till?

"Denna webbsida innehåller ogiltig kod från susnet tjänster. Webbsidans ägare ombedes att ta bort denna kod!"

Vad har jag skrivit som fått Blogger att säga så? Det är inte direkt så att jag sitter och html-kodar fram mina inlägg. Om nån har kodat fel är det herr Blogger, inte jag. Varningen poppade upp första gången när jag publicerade bilden på det hungriga barnet och datorreklamen sida vid sida. Blev det för samhällskritiskt, Blogger? Huh? Kändes det lite jobbigt att du är ett stort företag och inte har skänkt en enda jävla SPÄNN till de hungriga ungarna? Så, nu har jag fått det ur mig. Jag har tagit bort bilden och förväntar mig därför att rutan är borta när mina hedrade läsare (om jag har några kvar efter mitt utdragna uppehåll) kommer in nästa gång, så att de slipper nöta ut sina bedårande små pekfingrar med onödiga klick.

Jag har fastnat lite. Dagarna är löjligt lika just nu. Att jag alltid äter exakt samma frukost är inget unikt för just den här perioden, det gör jag alltid. Men det känns som att jag gör allting likadant varje dag. Jag sitter vid min dator, med fötterna på förstärkaren som blir varmare och gosigare ju längre den varit igång. Jag sitter med de gula Apoteket-öronpropparna och mosar dem till fullständig oigenkännlighet, bara för att fascineras lika mycket varje gång över att de återfår exakt samma form inom ett par minuter. Öronproppsmosandet har jag verkligen gått in för, det senaste är att jag tar två femkronor och pressar ihop dem däremellan. De blir verkligen helt galet platta, men de kämpar sig upp och snart ser de ut som vanligt igen. Tänk om människor var sådana.

En annan sak som gör att jag känner mig lite som killen i filmen ”Måndag hela veckan” är att jag äter samma godis varje dag. I julklapp fick jag After Eight-kulor (publiken: ”Vad fan är det?”), Marabous Apelsinkrokant, Ferrero Rocher (den kunde ni) och en slags chokladkola. Jag har småätit lite av varje sort varje dag sen julafton, i princip. Nu är i alla fall Apelsinkrokanten slut så den Deja Vú-triggern slipper jag nu.

Jag skulle verkligen vilja ha en elefant. Mitt liv skulle vara så sjukt mycket mer spännande om jag en dag när jag kom ut i köket fann en elefant med mitt namn sprayat på kroppen. Så mycket att ta ställning till helt plötsligt! Det finns ingen mall för hur man gör! Vilken morgon det skulle ha varit.

Om jag inte kan få en elefant kunde väl åtminstone Susanna ”Sanna” Kallur knacka på och fråga om nåt, typ vägen till Gahnes Video? Gahnes Video är en liten videobutik i Jordbro Centrum. Den drivs av av familjen Gahne. Familjen Gahne verkar vara en sån där rolig familj som är driftig och framåt men skiter lite i detaljer. Går det så går det, liksom. Gahne blåser på. Gahnes Video är inte bara videobutik, de kan även fixa din dator. ”Vi uppgraderar din dator. Billiga priser” står det med tusch på ett upptejpat A4-papper på dörren. Det var det där med detaljer. Det är en fin tanke, och sonen Gahne kanske är en riktigt snitsig datapillare, men räcker detta A4-papper för att kommunicera detta till presumtiva kunder? Jag kan bara tala för mig själv när jag säger att jag skulle tänka efter två och till och med fyra gånger innan jag kånkar ner min dator till den lokala videobutiken för ”uppgradering”.

Nu har jag fastnat igen. Nyss var det Vattenpalatset, nu Gahnes Video. Är det här en sponsrad blogg? Inte vad jag vet, jag har inte sett några pengar (ej heller gratis hyrfilmer eller klorerat flaskvatten). Hur som helst, så här ligger det till: Gahnes Video hette tidigare Gahnes Kläder. Då sålde butiken, just det, kläder. Det gick tydligen inte så bra, eftersom de inte säljer kläder längre. Kanske deras känselspröt för vilka kläder som var hippa inte var hundra procent utvecklade, vad vet jag. Det är bara en elak teori.

När en butik slutar sälja kläder och börjar hyra ut filmer, behöver skylten bytas ut. Det var här Gahne fick sin snilleblixt. Det är faktiskt lite Da Vinci-koden över det hela. Koncentrera dig och titta noga nu:


G A H N E S K L Ä D E R.

G A H N E S V I D E O.

Ser du samma sak som Gahne, denna sparsamhetens förkämpe, denna kronvändare och spargriskramare, såg? Hon upptäckte att bokstäverna ”D” och ”E” förekom i både ”Kläder” och ”Video”. Och i samma följd dessutom. Och vad gör man då? Man drar fördel av det förstås! Alltså plockade Gahne bara ner bokstäverna ”K”, ”L”, ”Ä” och ”R”, och satte upp ”V”, ”I” och ”O”. Nu fick hon tyvärr inte tag på klisterbokstäver som ens avlägset liknade de gamla, men what the heck. D:et och E:et är nästan dubbelt så höga som resten, och står upp som två ensamma tandstumpar i en gammal gubbmun, men det ser nog ingen, tänkte Gahne, arma Gahne.