Krig krig krig

Imorse var det snoozefestival i min säng. Satans jobbigt var det att gå upp. Hade tänkt duscha men håret kändes okej så jag förhandlade mig till tjugo minuters sömn i stället. Det fick bli en vad som på högstadiet kallades "turkdusch". Vet inte varför. Jag har vid senare tillfällen hört att proceduren även går under namnet raggardusch, icke att förväxla med programmet Raggadish.

Jag bet ihop. Jag klev ur sängen, ner på mattan. Slet åt mig morgonrocken (mina mornar skulle inte funka utan den), gick med tunga steg in i badrummet och såg mig i spegeln. Försökte peppa mig själv. Det var svårt. Fascinationen över att man kan ha så mycket gult gegg i ögonvrårna tog udden av mina peppningar. Kanske några pepparkakor skulle ha hjälpt? (Ni som förstod den förstod den, ni andra kan fortsätta utan någon som helst förlust. Ni kan nog faktiskt till och med skatta er lyckliga.)

Jag intalade mig att halva december var avklarad, att den här tunga jobbperioden snart är över och att jag snart får ta det lugnt igen. Tycker livet är hetsigt just nu. Jag får gå upp tidigt, ibland så tidigt som 07.00, jag hinner inte riktigt hålla snyggt här hemma, jag äter dåligt (visst, jag har ofta med mig matlåda, vilket är ekonomiskt bra, men titta lite närmare i mina lådor - uäck!), joggar inte och så vidare. Men jag ursäktar, ja till och med accepterar allt det där, för jag ser på den här perioden som något som bara ska krigas igenom. Jag böjer ner huvudet, bepansrar skallen och kör den genom väggen. Kavlar upp ärmarna och knogar. Fipplar lite. Det sista var konstigt.

Poängen jag försöker sopa hem här är att jag ser den här perioden som en extremperiod, något som bara måste krigas igenom. (Ni förstår säkert bättre om jag skriver det två gånger. Vill för övrigt inte slita ut min backspace-knapp.) Ljuset jag ser i tunneln är januari när jag lutar mig tillbaka, räknar mina ihopkrigade pengar, knäcker en tvååtta och läser en bra bok, ser en film eller lirar playstation. Jag halkar hela tiden iväg dit, men vad fan det är ju kul ju! Jag mår ju bra då! Jag har en hög med runt femton böcker jag verkligen är skitsugen på, jag kommer att få en dvd-box med alla fem säsonger av en tv-serie min käre kollega Blåskägg är jävligt het på (jag är väldigt glad för detta, har bara sett säsong ett, och den är fantastisk), och jag skulle nog inte bli olycklig av att plöja ner några hundra timmar i GTA San Andreas, God of War och Pro Evolution Soccer.

Jag har fortfarande inte kommit till poängen. Nu blir det svårt att göra det snyggt. Jag släpper den som en matbomb över er bara, rätt i fontanellen: Det jag ser som en extremtuff period är de allra flesta vuxna människors vardag. De har de så här i princip varje vecka, bortsett från några veckors semester varje sommar. År ut och år in. Stress på jobbet? Jag är fortfarande inte i närheten av vare sig min mor eller min far. Men jag kanske inte riktigt är byggd för att arbeta? Jag känner mig lite vilsen. Jag vill inte bliva stur. Men det blir säkert bra, bara jag får lite mer tid. Januari, please come forth.