På testfronten intet nytt

Ställde klockan på åtta, relativt vidrigt, och ringde fem över åtta för att inte verka som en fradgatuggande utfattig galning som ringer prick åtta för att försäkra sig om att ingen hinner ringa före. Självklart låg då Tina K och sov, läste Veckans NU! eller nåt annat, för jag fick bara prata med en receptionsmupp som sa att Tina K skulle återkomma till mig. Kvar låg jag rådvill i sängen, började läsa en bok men somnade snart med den över ansiktet. Strax efter klockan nio ringde Tina K, men det skulle hon inte ha gjort. Eller snarare, det hade hon inte behövt. Hon hade inget att komma med. Det hon ville säga var att en kille i studien som avslutades igår hade fått höjda levervärden och nu skulle de testa honom idag och imorgon för att se vad som händer där, och därefter bestämma om de kör på söndag. Hon frågade om det här påverkade min inställning, vilket det självklart inte gör. Min lever regerar, den är en survivor. Så är läget alltså. Det är på söndag det ringer eller inte ringer. Funderar på om jag ska förbereda en packning på lördagkvällen. Det enda som talar emot det är att det låter så satans deppigt att packa upp den igen om man inte ens fått ge sig av på resan. Men rätt skönt förstås att ha allt klart om de ringer.