Suck

"How many people?" frågade tullvakten på bruten engelska. "Six persons!" svarade vi glatt.
"Six problems", väste han med ett hånleende till sin kvinnliga kollega. På engelska. Så att vi hörde. Så var mitt första möte med Ryssland.

Vi landade i Moskva ungefär 17.30. Efter ungefär fyra och en halv timmes väntan i tullen fick vi åka till hotellet. Anledningen var att vi hade lite kläder med oss, arbetsvästar med logotyper på samt kostymer till programledarna. Tulltjänstemännen ansåg att det förelåg en risk för att vi skulle sälja kläderna i landet, och släppte därför inte igenom oss. Men som sagt, till slut släppte de oss. Uthungrade, irriterade och uppgivna. Och utan väskor. Kläderna ligger än idag kvar på flygplatsen. Vad programledarna ska ha på sig imorgon vete fan.

Snart åker vi

Oj vad fort den här veckan har gått. Nyss var det liksom "Det är en hel vecka tills vi åker"-måndag. Idag är det torsdag, imorgon är det möte hela dagen och sen är helgen... vänta, jag kommer inte på ordet... va fan... ah, ledig. Just det. Vad gör man då? Det har jag glömt. Tvättar kläder och packar ner gameboy kanske.

Jag har haft en intensiv tid. Dagarna har känts korta trots att de varit allt annat än korta (9.00-21.30 med fem minuters lunchrast igår, till exempel). Ibland när man jobbar i butik står man och sneglar på en sniglande klocka, men sådana ögonblick existerar inte på det här jobbet. Där är man i nuet hela tiden, vilket på ett sätt är jävligt gött. Stressen är ofta närvarande, men man går inte och längtar tills man får gå hem.

Arbetet med att fixa visum till alla börjar gå mot sitt slut. Det är enormt skönt. Ett par eftersläntrare finns, men de kommer att fixa sig. Leif Bork till exempel, den gamle landslagscoachen och numera Brynästränaren, bestämde sig igår för att följa med som expert. Men han ska inte åka förrän den 26:e så hans visum hinner bli klart. Det kommer ordna sig. Måste maila honom imorgon med alla instruktioner. *knappar in en påminnelse på mobilen*

Konstigt med Bork förresten. Googlesökning på "Leif Bork Brynäs" ger 651 träffar. Sökning på "Leif Boork Brynäs" ger 75 400. Men i hans pass står det Leif Bork. I och för sig stavar jag inte mitt efternamn som det står i passet, så jag ska väl knipa igen antar jag.

Mitt skrivbord igår. Kom ihåg att jag fick jobbet
för att jag är så organiserad och ordningsam.

De senaste tre dagarna har jag och Daniel, min närmaste medarbetare, kört runt i Stockholm och shoppat inför resan. Många saker har vi köpt. Många mil har vi kört, inte alltid åt rätt håll. Han är Örebroare och jag saknar lokalsinneloben i hjärnan. Jag kanske har donerat den till forskning eller nåt, jag minns inte. Några prydliga u-svängar har det alltså blivit. Men också några sköna high-fives när vi med gemensamma krafter lyckats hitta en knepig väg.

Det här ser ju bra ut, men jag minns bestämt
att vi vid fototillfället var på väg helt åt helvete.

Det går åt mycket kaffe när man ska göra hockey.



Fattar du hur mycket kaffe som får plats i den här polaren?

Så nu blir det alltså möte imorgon och sen packhelg. Bra böcker och bra iPodmusik känns viktigt. Ska nog ta med PS2:an också. Det lär ju finnas tv på hotellrummet. Förra året bodde de tydligen på jävligt schyssta hotell. Daniel har påstått att han är "riktigt duktig" på fotbollsspel. Vi får väl se.

Jag hoppas verkligen det ges goda möjligheter att blogga från Ryssland. Jag ska göra mitt bästa för att berätta allt skoj så fort som möjligt. Stegla mig inte om jag inte hinner med allt.

Jag tänkte avsluta med lite humor:

Hå hå! Så kan det gå!


Nu far jag. Eller nä, jag far på måndag, men jag lär ju inte blogga mer innan dess.

Lång fredag, långt inlägg

Det här inläggets litterära ribba ligger betydligt lägre än vanligt. Jag orkar inte formulera mig, utan tänker bara ge dig en lägesrapport över vad som händer. Det känns som jag är skyldig dig det. Du som tittar in här gång på gång och blir besviken lika många gånger. En bild på en isbjörn är en fjuttig tröst.

Jag har då blivit vad man brukar kalla en kontorsmus. Råtta. Hamster. Gös. Vad du vill. Titta! Lite snitsiga formuleringar smyger sig in fast jag inte vill! Hå hå. Jag tar en bit ur påskägget för att straffa mig. Mums.

Att det skulle bli så mycket jobb i Sverige innan resan hade jag inte riktigt fattat. Som läget är nu sitter jag i princip nio till fem om dagarna, som en vanlig Svensson, dock kanske inte Svensson brukar kombinera det med att jobba i bokhandel lördag söndag. Mitt liv går alltså ut på att generera pengar mest hela tiden just nu. Vad jag ska ha alla pengar till vet jag inte. Men jag kan ju säga som så att det inte blir någon katastrof om jag inte skulle få nåt sommarjobb.

Jobbet har hittills nästan bara bestått av att hantera alla papper som krävs för att få visum till Ryssland. Vi är ett team på runt 85 personer som ska åka, och var och en av dem måste ha en hel del papper korrekt ifyllda. Det är mitt jobb. Det är egentligen ett ganska enkelt jobb, men man måste vara jävligt koncentrerad. Annars gör man misstag. Som att råka skriva Female i rutan "Sex" på en hundrakilos manlig fotografbiff. Allt jag har hört om Ryssland tyder på att det är bäst att allt stämmer när man ska in i landet.

Jag har också tryckt upp en massa dvd-skivor som ska användas för att spela in alla matcher på. Båda lagen får varsin dvd efter match, domaren får en, IIHF får en och vi arkiverar en. Sen kan de andra lagen köpa dvd:er av oss också. Om de vill specialstudera något lag, till exempel.

Jag är ledig imorgon. Påskmiddag med mamman, systern, mormodern och morfadern. Det ska bli väldigt mysigt. Skönt med en ledig dag. Räknade precis ut att om jag inte varit ledig imorgon utan jobbat, hade det blivit 22 (tjugotvå) jobbdagar i rad för mig. Det du.

Det är roligt med kändisar, tycker jag. Jag blir fortfarande lite imponerad när jag får träffa någon jag bara sett på tv eller i tidningen förut. Häromdagen pratade jag poesi med Håkan Nesser, något jag fick ut väldigt mycket av. Hoppas han fick ut något i alla fall, men det tror jag. Det var en slags branschfest på dramaten som Bonniers förlag ordnade. Jag och syrran var de enda från jobbet som kunde gå. Vi åt ett stort antal snittar och drack lite gratisöl.

Och idag hade jag en lite underlig upplevelse på Råsunda. Var där för att kolla hur det går till att sända fotboll. Första halvlek såg jag inifrån sändningsbussen, som är det mäktigaste fordon jag någonsin sett.



Som du ser så är delen med texten "DIGI TV" utfällbar. Likadant på andra sidan. Det gör att utrymmet inne i bussen motsvarar en hyfsat stor lägenhet, 75 kvadratmeter har man att röra sig på. Parkettgolv. Bra planlösning. Bra läge? Ja, det beror förstås på var du parkerar vidundret.




Och här nedanför har vi slow motion-rummet.



I rummet man ser genom fönstret sitter bildproducenten och hans underhuggare, och där inne stod jag idag och såg första halvlek. Vilket arbetstempo det var där, herregud. Så sjukt koncentrerade människor. "Klipp till ettan, mixa till sjuan, blå beställd, kör grafiken, lås kamera ett, balansera åttan, mix till femman... blå!" Så lät det, oavbrutet. Stämningen där var så tät att man skulle kunnat skära den med kniv, men det gjorde jag förstås inte eftersom jag bara var där för att se och lära.

I början av andra halvlek var något fel. Det märktes att alla i bussen var oroliga, och snart fick jag veta varför. Kameramannen vid kamera 2 (en av de allra viktigaste kamerorna) hade ramlat och skadat sig. Jag och Katta, min kollega, fick springa för att undsätta honom. Vi visste inte hur allvarligt det var, bara att vi hade bråttom. Vi lyckades ta oss in genom en stängd ingång efter att ha förklarat för en vakt att det var emergency, och sen var vi plötsligt inne i katakomberna under Råsunda. Det var riktigt tufft. Omklädningsrummen, spelargången. Man tänkte på vilka stjärnor som vandrat in genom den spelargången under årens lopp. Sen var vi plötsligt framme vid den skadade kameramannen. Han stod och kved och filmade och hade ett rejält sår. Han hade ramlat ner från en låda och skrapat upp smalbenet på ett metallhörn så att benet i benet syntes. Aj aj. Han hade så ont, och undrade om vi kunde fixa fram något smärtstillande. Som av en händelse hade jag en Ipren i fickan! Den fick honom att överleva tills sjukvårdarna kom och hällde sprit i såret (taskmörtar!) och plåstrade om.

Resten av matchen såg vi från kommentatorsbåset. Lite surrealistiskt att se en match med kommentarer av Arne Hegerfors. Alltså att han sitter bredvid en.

Ganska surrealistiskt att se Djurgården få stryk av allsvenska debutanterna Brommapojkarna också. Fast inte om man ser till spelet, i och för sig. Det var närmare 2-0 än 1-1. BP spelade ganska rolig fotboll, Djurgården gick mest och segade. Allt gick för långsamt.

Nu ska jag gå och lägga mig och titta lite i en detektivroman signerad Michael Connelly. Den verkar bra, men det är inga bilder.

Ni får vänta. Mitt jobb tar all kraft.