Lång fredag, långt inlägg

Det här inläggets litterära ribba ligger betydligt lägre än vanligt. Jag orkar inte formulera mig, utan tänker bara ge dig en lägesrapport över vad som händer. Det känns som jag är skyldig dig det. Du som tittar in här gång på gång och blir besviken lika många gånger. En bild på en isbjörn är en fjuttig tröst.

Jag har då blivit vad man brukar kalla en kontorsmus. Råtta. Hamster. Gös. Vad du vill. Titta! Lite snitsiga formuleringar smyger sig in fast jag inte vill! Hå hå. Jag tar en bit ur påskägget för att straffa mig. Mums.

Att det skulle bli så mycket jobb i Sverige innan resan hade jag inte riktigt fattat. Som läget är nu sitter jag i princip nio till fem om dagarna, som en vanlig Svensson, dock kanske inte Svensson brukar kombinera det med att jobba i bokhandel lördag söndag. Mitt liv går alltså ut på att generera pengar mest hela tiden just nu. Vad jag ska ha alla pengar till vet jag inte. Men jag kan ju säga som så att det inte blir någon katastrof om jag inte skulle få nåt sommarjobb.

Jobbet har hittills nästan bara bestått av att hantera alla papper som krävs för att få visum till Ryssland. Vi är ett team på runt 85 personer som ska åka, och var och en av dem måste ha en hel del papper korrekt ifyllda. Det är mitt jobb. Det är egentligen ett ganska enkelt jobb, men man måste vara jävligt koncentrerad. Annars gör man misstag. Som att råka skriva Female i rutan "Sex" på en hundrakilos manlig fotografbiff. Allt jag har hört om Ryssland tyder på att det är bäst att allt stämmer när man ska in i landet.

Jag har också tryckt upp en massa dvd-skivor som ska användas för att spela in alla matcher på. Båda lagen får varsin dvd efter match, domaren får en, IIHF får en och vi arkiverar en. Sen kan de andra lagen köpa dvd:er av oss också. Om de vill specialstudera något lag, till exempel.

Jag är ledig imorgon. Påskmiddag med mamman, systern, mormodern och morfadern. Det ska bli väldigt mysigt. Skönt med en ledig dag. Räknade precis ut att om jag inte varit ledig imorgon utan jobbat, hade det blivit 22 (tjugotvå) jobbdagar i rad för mig. Det du.

Det är roligt med kändisar, tycker jag. Jag blir fortfarande lite imponerad när jag får träffa någon jag bara sett på tv eller i tidningen förut. Häromdagen pratade jag poesi med Håkan Nesser, något jag fick ut väldigt mycket av. Hoppas han fick ut något i alla fall, men det tror jag. Det var en slags branschfest på dramaten som Bonniers förlag ordnade. Jag och syrran var de enda från jobbet som kunde gå. Vi åt ett stort antal snittar och drack lite gratisöl.

Och idag hade jag en lite underlig upplevelse på Råsunda. Var där för att kolla hur det går till att sända fotboll. Första halvlek såg jag inifrån sändningsbussen, som är det mäktigaste fordon jag någonsin sett.



Som du ser så är delen med texten "DIGI TV" utfällbar. Likadant på andra sidan. Det gör att utrymmet inne i bussen motsvarar en hyfsat stor lägenhet, 75 kvadratmeter har man att röra sig på. Parkettgolv. Bra planlösning. Bra läge? Ja, det beror förstås på var du parkerar vidundret.




Och här nedanför har vi slow motion-rummet.



I rummet man ser genom fönstret sitter bildproducenten och hans underhuggare, och där inne stod jag idag och såg första halvlek. Vilket arbetstempo det var där, herregud. Så sjukt koncentrerade människor. "Klipp till ettan, mixa till sjuan, blå beställd, kör grafiken, lås kamera ett, balansera åttan, mix till femman... blå!" Så lät det, oavbrutet. Stämningen där var så tät att man skulle kunnat skära den med kniv, men det gjorde jag förstås inte eftersom jag bara var där för att se och lära.

I början av andra halvlek var något fel. Det märktes att alla i bussen var oroliga, och snart fick jag veta varför. Kameramannen vid kamera 2 (en av de allra viktigaste kamerorna) hade ramlat och skadat sig. Jag och Katta, min kollega, fick springa för att undsätta honom. Vi visste inte hur allvarligt det var, bara att vi hade bråttom. Vi lyckades ta oss in genom en stängd ingång efter att ha förklarat för en vakt att det var emergency, och sen var vi plötsligt inne i katakomberna under Råsunda. Det var riktigt tufft. Omklädningsrummen, spelargången. Man tänkte på vilka stjärnor som vandrat in genom den spelargången under årens lopp. Sen var vi plötsligt framme vid den skadade kameramannen. Han stod och kved och filmade och hade ett rejält sår. Han hade ramlat ner från en låda och skrapat upp smalbenet på ett metallhörn så att benet i benet syntes. Aj aj. Han hade så ont, och undrade om vi kunde fixa fram något smärtstillande. Som av en händelse hade jag en Ipren i fickan! Den fick honom att överleva tills sjukvårdarna kom och hällde sprit i såret (taskmörtar!) och plåstrade om.

Resten av matchen såg vi från kommentatorsbåset. Lite surrealistiskt att se en match med kommentarer av Arne Hegerfors. Alltså att han sitter bredvid en.

Ganska surrealistiskt att se Djurgården få stryk av allsvenska debutanterna Brommapojkarna också. Fast inte om man ser till spelet, i och för sig. Det var närmare 2-0 än 1-1. BP spelade ganska rolig fotboll, Djurgården gick mest och segade. Allt gick för långsamt.

Nu ska jag gå och lägga mig och titta lite i en detektivroman signerad Michael Connelly. Den verkar bra, men det är inga bilder.