hat

om den här dagens avsikt är att driva mig till vansinne har den lyckats jävligt bra. varenda jävla psykfall och idiot verkar ha sökt sig till det här centrumet och vår bokhandel just idag. vad fan kan de inte lämna mig ifred för? idag har jag inte ett serviceyrke, idag har jag ett "lyckas låta bli att klippa till idioter"-yrke. varför måste du stå och diskutera en viss sorts post it-lappar när du ser att två av tre kassor har hängt sig och det är kö och hela datasystemet bara är en hårsmån från att krascha? och du, ja du din fule fan, varför måste du ha ett 90 x 70 centimeter stort kartongark just idag? varför någon dag? ett sånt enormt papper vill du bara ha för att kompensera för din mikroskopiska kuk. tro mig, jag ser det på dig.

alla svettiga, stammande, egocentriska, kvasiintellektuella horsvin: back off. det här var det jävligaste.

dagen börjar fint med att min dejt för kvällen inte har messat mig under natten. det betyder att hon gått under jorden, fått kalla fötter, kommit på att jag är för ful för henne, kommit på att hon är för ung och dum för att vistas i min intellektuellt överlägsna närvaro, eller blivit dövblind. jag hoppas på det sista men tror på det tredje. jag försökte ringa henne i förrgår, messade henne igår så alla former av hoppingivande kommentarer inte bara undanbedes utan kommer att raderas.

jag vill ha tillbaka mitt hår. mycket sällan har jag velat det men idag vill jag det. jag ser mycket argare ut med håret, och idag är jag arg. arg nåt så inåt helvete. kvällen kommer att spenderas framför olika skärmar med hörlurar, den som ropar på syftningsfel och korrektionskrav kommer att få sopa upp sin hjärna med en dammvippa från golvet.

fast jag kan i och för sig se lite peter dolving-galen ut i den här frisyren, och det kan vara ganska läskigt. så jag längtar inte så mycket efter håret när jag tänker efter. jag längtar nog mer efter en fylla.

jamen bildgoogla peter dolving om du inte vet vem han är! lata gris. du bör googla om du inte vet det, du får inte ut max av min blogg om du missar min poäng här. vad säger du? ska jag länka? hmph, ska jag tugga din mat också?

jag åt lunch på mcdonalds. efter att ha köat samt väntat på min specialbeställda hamburgare (big tasty med mcfeast-sås) hade 25 min av min lunchtimme gått. mcdonalds-kön var som den var. folk trängde sig, sköt svett ur sina svettporer som vore de vattengevär, snorade, hostade och blängde. bebisar skrek, skrek och skrek. och skrek. när jag bad om att få en gratis efterrätt till min meny (det får alla som jobbar här i centrum) svarade tjejen att man sedan årsskiftet var tvungen att beställa plusmeny för att få det. jag knäade henne i magen, hoppade in över disken och stal min kanelmunk. eller stal och stal, det stod AmöbaBoy på den, graverat i strösocker. det lyste som neon. she had it coming. jävla apa.

jag är ju för fan duktig nu och sover åtta jävla timmar per natt, varför är jag ändå som en kollapsad jävla knarkare när klockan ringer varje morgon? jag måste ha min snoozefix på uppåt en halvtimme, annars kommer jag inte ur sängjäveln. det stör mig. allt som går emot mitt sinne för logik stör mig. jag VET ju att det är exakt lika jobbigt att gå upp direkt som att göra det en halvtimme senare. plågan är konstant. det enda som händer är att min frukostritual blir förskjuten, hetsig och disharmonisk, och att jag kanske tvingas borsta tänderna på jobbet. jag blir sataniskt irriterad på mig själv varje gång jag gör saker som jag vet skadar mig, även om det är relativt lindriga fall av självskadebeteende jag pysslar med. till exempel vet jag att jag inte ska spela nätpoker precis innan jag ska sova, eftersom det inte går att sova sen. pulsen är maxad och jag ser floppar och marker susa omkring på näthinnan när jag blundar. jag får också en konstig känsla i benen. kalla det restless legs om du vill. kalla mig vad fan du vill. i am whatever you say i am. and if i wasn't, then why would i say i am?

vid närmare eftertanke ska jag nog inte vara ensam hemma ikväll. jag kanske sprängs.