Cashen rullar in som de ska, det går bra nu

Till en början var gårdagen makalöst meningslös. Lägstanivån nåddes när jag skulle äta tre smörgåsar och en kopp varm choklad till lunch. Körde koppen i mikron 1:45, tog ut den och brände halvt ihjäl mig på koppens handtag (hade jag varit 84 år hade jag sagt ”koppens öra”). Att jag inte spillde ut chokladen är ett under. Jag har verkligen riktiga brännblåsor. Koppen var nog från en tidsålder då mikrovågsugn bara var ett extremt konstigt ord som ännu inte laddats med någon betydelse.

Framåt kvällen blev jag pokersugen. Kände att det var en bra kväll att dra in till kasinot och låta markerna rulla. Slängde på mig kavajen och åkte in. Tog ut 1500 spänn i kasinots lilla bankomat. Jag fick vänta nästan en timme innan jag fick plats vid bordet, lite segt. Satt och höll koll på en tv-skärm där mitt namn stod som nummer fyra av fem på en väntelista. Först när listan bestod av tio namn blev det dags, då öppnade de nämligen ett nytt bord. Jag kom dit först och valde en plats ute på ena kortsidan, nästan bredvid dealern. Skönast att sitta där, då behöver man inte vara så extremt diskret när man tittar på sina kort. Sitter man på långsidan måste man nästan hålla armbågarna tryckta mot kroppen, så trångt är det.

Spelet var relativt avvaktande till en början. Jag fick en ansenlig mängd skithänder och knappt en enda bra. Var mestadels disciplinerad, men ibland måste man ju pröjsa en hundring för att se en flopp med 89s, om några andra redan synat. Jag träffade dock noll och ingenting och jag tvingades slänga i princip allt efter flopp. Efter kanske två timmar var mina 1500 bara 700. Jag var inte helt nöjd med mitt spel, synade för mycket och la mig/höjde för lite, men framför allt var jag inte nöjd med den dynga dealern gav mig. Knappt en riktigt bra hand på två timmar. När jag på big blind fick se en gratisflopp med A8o och floppen kom 238 var jag fast. Checkraisade en snubbe all-in, och fick blixtsyn. Han vände upp den vackra (?) handen 83o för tvåpar och jag var rökt. Bara att resa sig.

Jag tog min kavaj och lämnade bordet, men lät ett par orange femkronorsmarker ligga kvar för att ha möjlighet att återvända om jag ville. Visste inte riktigt om jag ville. Dealern hojtade efter mig och frågade om platsen var ledig, jag svarade att det var det inte, jag kommer tillbaka. Gick in på den lyxiga toaletten och funderade nån minut. Kom fram till att jag nog skulle kunna få ut pengar ur det här bordet genom att spela färre händer men med en aggressivare approach. Gick tillbaka till bankomaten och plockade ut 2500, och gick uppför trapporna med friska steg. Slog mig ner och fick kort direkt. AK. Det måste vara ett tecken. Jag höjer en hundring, och får med mig fem personer till floppen som kommer 89T med två spader. Jag kan inte bluffa här, inte mot fem pers. Jag blir tvungen att lägga mig när en kille bettar 400.

De usla korten fortsätter att hemsöka mig. Jag är mer disciplinerad nu och foldar, foldar och foldar. Börjar bygga statyer och skulpturer av mina marker för att ha något att göra, väldigt fina grejer faktiskt. Fick många uppskattande kommentarer av medspelarna. Byggde bland annat Turning Torso och en slags hästvagn. Efter kanske 45 minuter av skräpkort plockar jag upp AQ i hjärter. Någon har höjt en hundring och fått syn av nån, och jag slår om till 540. En kille synar, de andra lägger sig. Killen som synar har varit ganska stöddig. Jag ber om en bra flopp. Jag får det inte. K49 hjälper inte min ess-dam mycket alls. Men jag har initiativet, och det är nu det är dags att visa att aggression är nyckeln i det här spelet. Jag har drygt 800 kvar i stacken, han har ungefär lika mycket. I potten ligger nästan 1500. Jag trycker utan tvekan in mina sista 800 och försöker att inte tänka på att om den här bluffen slår fel är jag 4300 kronor back. Han granskar mig lugnt.

”Du har ganska bra va?”, säger han.

”Jo, den här gången har jag faktiskt det”, svarar jag och ler nervöst.

Han kastar sina kort. Jag gissar att han hade pocketpar, typ tior eller så. Möjligen AQ/AJ. Det spelar ingen roll, det gick hem och nu är jag ”bara” 2000 kronor back och inte 4300. Det måste hända något i kortväg snart. En kvart senare får jag Q9 i klöver, och ser en flopp för en hundring tillsammans med fyra andra. Floppen kommer KQ5, med två klöver. Den småstöddiga killen bettar 400 och jag höjer till 1000 i hopp om att vinna potten redan här. Det är dock långt ifrån någon katastrof om han synar, då jag har borde ha många vinstkort på turn och river. Han synar mitt bett. Nu måste det komma nåt bra! Jag önskar mig en klöver eller en dam. På bordet landar en dam. Tack. Jag väljer att inte slowspela, utan bettar det jag har kvar, strax under en tusenlapp. Han synar efter mycket kort tvekan. Rivern minns jag inte, men det var inget klöver och ingen kung eller femma. Jag visar min triss och han sjunker ihop lite. Slänger sina kort. Förmodligen AK, eller kanske till och med AA.

Nu så! Nu har jag över 4000, vilket innebär att jag bara är ett par hundra back. Men kom jag hit för att gå back? Nej just det, det är nu det är dags att börja vinna. Och det tycker kortleken också, för plötsligt börjar dealern fullständigt bombardera mig med monsterhänder. AA, KK, AK och AQ. Det är ingen hejd på henne, hon kan inte kompensera mig nog för alla J4 och Q5 hon mobbat mig med tidigare. Vi tar en pott i taget.

Vid tolvslaget, ganska exakt, tittar jag ner på två ess. Hjärter och ruter. De är fina, men jag får samtidigt en lätt obehagskänsla då jag tänker tillbaka på det förra kasinobesöket. Essen kan vara en välsignelse, men även en dödskyss. Vad blir det den här gången? En kille i min ålder som raisat i stort sett varje pott före flopp har gjort så även denna gång, och tre personer har synat hans 80-bett när ordet går till mig. Jag höjer till 440, och förvånas över hur avslappnad jag är. Annars brukar jag känna att det syns på mig när jag har en monsterhand, men nu var jag helt lugn. Än så länge. Alla lägger sig utom raisaren mittemot mig. Det jag noterat om hans spel är att han är totalt orädd, och att han både kan vinna och förlora en pott på fem, sex tusen utan att röra en min. Han är helt enkelt en pokerspelare med mycket mer erfarenhet än jag. (Det jag har noterat om hans ansikte är att han helt saknar haka, men det hör inte hit.)

Håll i hatten: Jag floppar en triss. Floppen kommer AK3, med två spader. I potten ligger drygt 1000 kronor. Jag håller igen lite, bettar 800. Han synar med neutral min. Jag oroar mig för färgdraget, och är livrädd för en spader till på bordet. På turn kommer spader nio. Nu blir jag verkligt orolig. Visst, jag har en monsterhand. Triss i ess är inte dåligt. Men om han prickat färgen och jag bombar så kommer jag att förlora allt jag har på bordet, vilket nu faktiskt är en hel del. Efter att jag gjort 800-bettet på flopp har jag ändå 4700 kvar. Det innebär att jag kan ge upp handen, riskera att gå miste om en stor pott som skulle varit min, men fortfarande vara 400 spänn plus. Vänta på ett säkrare tillfälle. Om jag bestämmer mig för att köra, och han i slutändan visar upp två spader, kommer kvällen att sluta fucking fyratusentrehundra kronor minus.

Vad göra? Jag tänker i runt två minuter och gör sedan något jättekonstigt. Jag bettar 40 kronor. Potten är på runt 2500. Hade nån vild förhoppning att han inte skulle våga höja av rädsla för re-raise, och att jag på så sätt skulle få se ett gratiskort på river som då kunde vara en kung, trea eller nia så att jag fick kåk och inte behövde frukta färgen längre. Idiotiskt och långsökt när man tänker på det i efterhand. Han tittar på mitt 40-bett som om det varit en irriterande fluga, och sträcker sig sedan efter sina marker. Han plockar med dem en stund, och höjer sedan till 1740 kronor. Förstås. Ett tydligare svaghetstecken än ett 40-bett får man leta efter.

Min första tanke är att slänga mina ess. Jag har fått ett tydligt besked om att han har något bra, och på bordet ligger tre spader och flinar. Men så tänker jag lite till. Har han verkligen färgen? Jag tänker tillbaka på vad jag sett honom spela för händer tidigare ikväll, och kommer fram till att han kan ha precis vad som helst. Han har exempelvis synat ett 800-bett före flopp med 63o. Det säger väl allt. Jag börjar luta åt att tro att han har något slags tvåpar, eller möjligen en lägre triss. Jag fattar beslutet, och slänger in 1700. Jag är dock fortfarande ganska nojig för färgen, så jag önskar från djupet av min själ att bordet ska para sig på river.

När dealern lägger upp en trea på bordet är alla usla händer och missade floppar förlåtna. Jag låtsastvekar en halv minut och går sedan all-in med mina sista 3000. Han låtsastvekar en halvminut innan han lägger sig. Potten på drygt 6000 rasslar över till mig. Han sa att han hade A8, och jag tror honom.

Det är inte så lätt som man kan tro att fatta modiga beslut när det är
mycket pengar inblandade (bilden är arrangerad).

Av bara farten vinner jag nästa pott också. Jag får AK och re-raisar en snubbe till 300, får syn av tre man, floppar AJT, bettar 1200 och alla tre lägger sig.

För en liten stund sedan satte sig ett märkligt par vid bordet. De är båda runt 50. Hon är en översminkad kvinna i chockrosa klänning som inte kan spela poker över huvud taget, och han är en gubbig man som ser ut som en uppblåst blandning av Johan Rheborg och Johan Rabaeus. Han verkar en aning bättre än hon, men det säger inte mycket. Han är fortfarande en synmaskin av guds nåde. Jag skulle mycket gärna gå i klinch med honom eller henne med stål på hand. Detta blir verklighet mycket snart.

Jag plockar upp två kungar under the gun. Synar bara, alltså 20 spänn, eftersom jag i princip vet att någon kommer höja. Då kan jag re-raisa med kraft. Mycket riktigt, den evige raisaren mitt emot höjer till 120, och Rabaeus/Rheborg synar. Alla andra lägger sig. När turen kommer tillbaka till mig höjer jag till 480. Den haklöse lägger sig (kors i taket) och Rabaeus/Rheborg, som jag hädanefter kommer att benämna gubbstrutten för att förenkla för mig själv och dig, gör som han brukar. Synar alltså. Potten är på drygt tusen spänn.

”Inget ess på floppen”, tänker jag intensivt. Och floppen blir essfri. Däremot inte kungfri! Jag träffar triss i kungar! K94 hamnar på bordet. Oj, oj, oj. Hur ska man få betalt nu då? Jo, man bettar såklart. Ingen idé att krångla till det när man spelar mot en så maniskt synbenägen spelare. Jag gör ett mesbett på 400, och försöker få rörelsen att se casual ut, så att han ska lockas att göra likadant. Och visst, direkt slänger han in fyra blå marker. På turn kommer en till fyra. Som om inte triss i kungar vore nog… Jag tar lite tid på mig, för att verka tveksam. Han verkar över huvud taget inte notera detta, då han är inne i ett samtal med en turist från Kanada som sitter bredvid honom. Jag slänger in en svart marker, en tusing. Han tänker två sekunder, och gör sedan likadant. Jag är pojken, och han är mina guldbyxor. Han ger bort pengar! Efter en tia på river har han bara runt 800 kvar, och jag satsar följaktligen 800. Då lägger han sig. En kille som satt bredvid mig sa att han råkade se hans kort när han kastade dem, och att det var två treor. Herregud.

När jag nu tittar ner på mina markerhögar räknar jag till tre svarta tusingar, femtiosex blåa hundringar och fjorton röda tjugor. Det känns lite overkligt. 8880 kronor. Jag bestämmer mig för att sitta kvar två varv till, typ tio minuter, för att inte dra på mig bordets ogillande. Att gå direkt efter en stor pott är frowned upon. Inget märkvärdigt händer, och jag reser mig från bordet med 8730 spänn, en vinst på 4430. På lätta fötter traskar jag till nattbussen.

Ps. Jag skulle ju benämna honom gubbstrutt! Det gjorde jag nog inte en enda gång. Ds.