Ful

Varför inser man aldrig hur bra man har det förrän det är över? Igår lämnade jag in min lur, min fina slimmade finska lur i rostfritt stål, på The Phone House. Kameran har slutat fungera, som sagt. I åtminstone två veckor ska jag umgås med en lånetelefon från Sony Ericsson som gör allt den kan för att förstöra mitt liv. Den är väldigt ful, ligger klumpigt i handen och ljudet distar när man pratar i den. Den väger ett halvt kilo (nästan). Jag har ännu inte kommit på hur man skriver punkt i sms. Den har inte T9. Den har i och för sig färgdisplay, men med typ sexton färger. Den är det fulaste jag vet. Den är det fulaste i vä-ärlden. Jag tänkte först att det skulle vara kul att få testa en annan telefon ett litet tag. Det var fel.

Och nej, min blogg är inte sponsrad av Nokia.