Fågel Fenix flyr fastlandet

Sitter och knäpper med fingrarna och guppar med huvudet till plattan "Christer Sjögren sjunger Elvis". Äter salta pinnar. Sippar på en delikat burköl, Falcon BBQ Lager. Har just sänkt en fryspizza från Coop, för jävla god. Fick just kung/dam i spader på ett av borden. Livet är gött. Floppar klöver tre, spader ess och spader knekt. Nära Royal! Bettar ut och motståndaren lägger sig. Lite trist, hade gärna sett ett kort till. Eftersom de flesta pokerhänder man får är ren skit har jag gott om tid att sitta och komma ikapp de bloggar jag inte hunnit läsa på sistone. Blåskägg exempelvis verkar ha fått en kreativ blåslampa uppkörd i baken, jäklar vad mycket och bra han skrivit. Inlägget om Bateman är superbt. Däremellan söker jag upp sköna Anders och Måns-klipp på Youtube och funderar på vad jag ska packa i ryggsäcken imorgon. Ska fara iväg förstår du. Till Sveriges största ö.

Jag tycker om att vara på ön. Jag har säkert varit där trettio gånger, kanske ännu fler. Ett tag blev jag mest ledsen när jag satte min fot där, eftersom jag för några år sedan fick mitt hjärta krossat där. Av en kärlek som både var den bästa och värsta jag upplevt i mitt kvartssekellånga liv. Man skulle kunna sammanfatta den så att den var underbar så länge den pågick och gjorde skakgråtigt ont när den inte längre räckte till. Det tog slut, slutgiltigt slut, på kajen, en kvart innan färjan hem till Nynäshamn skulle gå. En kram, och sedan se hennes rygg försvinna bort. Att tillbringa de första timmarna som nydumpad på en fullspäckad gotlandsfärja med en massa snoriga barnfamiljer var inte kul. Alls.

Ungefär lika kul som känslan av att för varje meter färjan flyttar sig är man längre ifrån den man fortfarande är alldeles kär i men som inte låter en vara med längre. Och man kommer inte att åka tillbaka till henne nästnästa helg, som det brukar vara.

Om man jämför killen som sitter och gråter på gotlandsfärjan med mannen som just nu tar på sig en marinblå keps från Kanada, knäcker en ny öl och lägger upp fötterna på skinnsoffans armstöd ser man inte många likheter.