Om tiden vill ifatt

Nu får det vara slut med inlägg som ligger en vecka efter. Nu är det idag och inget annat. Klockan är halv nio, kvällssolen skiner in genom fönstret och jag ignorerar aktivt Finland-Italien som pågår inne på arenan. Hockey får man rätt mycket av här, man kan faktiskt vara lite selektiv med vilka matcher man går på. Imorgon och på måndag blir det riktiga höjdare: Sverige-Finland och Sverige-Ryssland. Inläggen därefter kanske blir lite sportorienterade för en gångs skull.

Igår kväll var det fotbollsturnering på mitt rum igen. Vi fick med ett par snubbar till, Josh och Daniel Ö, så nu var vi sex pers. Vi körde två tremannagrupper. Jag fick Josh och Daniel U i min grupp. Slog Josh med 5-0 och Daniel med 4-0. I semifinalen väntade Erik som jag tvålade till med 3-0. Hyfsad målskillnad inför finalen alltså. Där väntade... Josh! Mitt psykologiska övertag var således mäktigt innan matchen, men när han vräkte in 1-0 på ett knivskarpt inlägg hängde jag lite med huvudet. Finalnerver. Lyckades dock göra både 1-1 och 2-1. Josh kvitterade. Förlängningen kändes given, men Henrik Larsson ville annat. Med två minuter kvar att spela spelade jag honom fri, och kall som han är rullade han in segermålet under målvakten. Jag blev jätteglad och studsade lite på sängen.

Ikväll blir det tidig läggning. Har somnat halv fem, halv fem och halv tre de senaste tre nätterna. Imorgon kväll har vi däremot tänkt dra ihop en pokerturnering. Ser jag fram emot.