Rinkside

Under Sverige – Lettland fick jag ett infall. Efter att ha sett första och nästan hela andra perioden från pressläktaren, tänkte jag att vi skulle testa att komma in till rinkside, alltså alldeles vid isen. Daniel var på, och vi gjorde ett försök. Gå snabbt, se upptagen ut, ignorera vakterna… Yes! Det gick. Nu stod vi bakom letternas mål och fick se hela sista perioden därifrån. Jag har aldrig sett hockey så nära. Tacklarna ringde i öronen, slagskotten fick plexiglaset att sjunga. Ibland var vi alltså femton centimeter från spelarna. Jag kände mig som en sjuåring igen, det var så jävla tufft. Man insåg vilken extremt jobbig och smärtsam sport det är. Och hur fort det går. Jag kommer definitivt att vara mildare i min bedömning i situationer som ”Men hur fan kan han passa Davidsson i det läget? Ser han inte att Fredrik Warg är helt jävla ren snett bakom!?” Allt ser väldigt lätt ut uppifrån, men nu när jag har kollat in spelarna på nära håll har jag konstaterat att inte ett enda öga satt i nacken.

Så här nära kom vi.

Här sitter måldomaren och skäms. Ser det ut som.