Arbetet börjar

Efter frukosten var det dags att traska till arenan. Den var nybyggd, fräsch och fin. Skulle vi få sitta här inne och jobba? Det fanns extremt många tomma rum som skulle passat fint att smälla upp kontor i.

.

Om bara några dagar kommer hallen att koka.

Kamerorna börjar komma på plats.

Huvudarenan Khodynka tornar upp sig

bakom ett gäng 14-tummare.

Men nej. I stället blev vi visade till en parkeringsplats, där en rad containrar med fönster och dörrar hånlog mot oss. (Man la klossar över ängen, med små fönster och dörrar.)

Welcome to the jungle, baby!

Jakob, Andreas och Totte.

Du ser det inte, men männen på bilden ovan arbetar i en målarfärgsstank så stark att den skulle kunna döda en älg. Ny jaktmetod, någon? Måla alla träden i diarréorange (ryskt fabrikat, förstås) och sätt dig och vänta på att djuren faller som frukter.

Att det regnar in genom taket är inte så excellent
på ett kontor fullt av elektronisk utrustning.

Andreas (till vänster) får beskedet att lastbilarna
fortfarande, efter tio timmar, fortfarande är fast i tullen.
Totte orkar inte ens bli upprörd.

Myspysig kontorsmiljö. Den glamourösa tv-världen.

Runt 23.00 kom lastbilarna, som sagt. Bara att hugga i och börja packa ur prylar. Herregud, prylar, det låter så ynkligt. Det var pallar med tv-apparater, hundratals videoband, enorma kabelrullar, och, eh… annat tungt. Det var skitjobbigt men ändå skönt att få jobba fysiskt efter en hel dags frustrerande väntan. Framåt tvåtiden var vi klara och drog oss till hotellet.

Totte och Daniel tömmer en lastbil i gatlyktans sken.

Man fick verkligen kämpa för att inte deppa ihop över betsmiljön. När vi kom dit var elementen kokheta och målarfärgslukten huvudvärksstark. Men vi bet ihop, vädrade, frös, flyttade möbler, packade upp datorer, installerade skrivare, köpte blommor och hade oss, och till slut var det faktiskt ett helt okej kontor.

Sned bokhylla? Nej, nu förstår jag ingenting.

Det här är tv-apparater. Tre stycken. Knasigt va?