Kiss Cam

Jag vet faktiskt inte om det är nytt för i år eller om ryssarna alltid har det på sina hockeymatcher. Hur som helst är Kiss Cam omåttligt populärt som pausunderhållning. Ni vet hur glada fans på läktaren brukar bli när de filmas några sekunder och hamnar på jumbotronen? Nästan utan undantag brukar de bli hysteriska och vinka och hälsa till mamma, fosterlandet eller nån annan. Two seconds of fame, liksom. Och det är den principen Kiss Cam bygger på.

Kameran letar upp två personer som kameramannen misstänker är ett par, och lägger upp bilden på jumbotronen i en hjärtformad ram och med texten ”Kiss Cam”. Sen hoppas hela publiken få se lite hångel, vilket oftast blir fallet. Första kvällen var roligast. Efter några pussar här och lite generade miner där, zoomade kameran plötsligt in två bitiga säkerhetsvakter. De började garva (om du visste hur befriande det var att se att vakterna faktiskt har ett hjärta), men åt fel sak. De garvade åt tilltaget att välja ut två vakter, men när de sekunden senare insåg att det var de själva som hängdes ut däruppe på jumbotronen, var det ryggen rak och munnen som ett streck. Arenan exploderade i skrattsalvor. Det ges inte många tillfällen i det här landet att skratta åt överheten utan risk för repressalier. Förlösande.

Om folk inte börjar pussas direkt, ligger kameran kvar tills publikens tjut tvingat dem.

Här blev det ingen puss, dock besvärade leenden.