Thursday, November 01, 2007

Grimle

Grimle är en vit skänk som jag skruvat ihop tio stycken av igår och i förrgår. Först lägger man bottendelen på mattan, skruvar i åtta skruvar och trycker i nio pluggar i sjutton förborrade hål. Sen trär man på sidorna och en mittenvägg. Drar i snäckorna, som jag lärt mig att det heter. Såna som låser fast skruvar i skivor. Sen tar man toppdelen och gör samma sak på den. När dessa snäckjävlar är fastdragna är det dags att spika fast bakstycket så att allt håller ihop. Viktigt att sikta noga med hammaren. Smärta uppstår lätt här. Efter hamrandet ställer man schabraket på huvudet, och skruvar fast en metallbalk på undersidan. För stabilitetens skull. I detta skede skruvas även benen på.

Nu när pjäsen står på fyra ben är det dags för det bökigaste: skåpsluckorna. Ikea har bra gångjärn, men börjar de kärva så kärvar de gärna ett tag. Efter att man justerat dörrarna så att de sitter rakt och fint ställer man skänken åt sidan och öppnar nästa kartong. Jag antar att du är rätt trött på Grimle vid det här laget. Men vad tror du jag är?


Dessa tio skänkar ska inte stå hos mig. Det hade varit en rätt så katastrofal möblering i en etta. Fast ganska underhållande... Nej, det har varit flytt med
jobbet den här veckan. Vår nya kontorslokal är fyra gånger så stor och nio gånger så fräsch som den gamla. Vi har också blivit nära grannar med Hells Angels Stockholmsdivision. Känns bra. Alltså, jag var inte ironisk, det känns verkligen bra. Jag har fått nytt skrivbord (höj- och sänkbart, så man kan stå och knattra som en mupp) och en mycket ergonomisk stol. Jag sitter i den nu.

Jag hade nästan tänkt lägga ner bloggen. För det första har jag inte haft internet på tre veckor (jo, på jobbet, men av någon anledning vill jag inte blogga därifrån) och för det andra har jag faktiskt inte haft någon vidare lust att skriva. Men i helgen hände något. När jag röjde hemma hittade jag en tjock bunt papper. Den var säkert två centimeter tjock. Det var hela min blogg, ända från starten. Jag gjorde ett glas O'boy och satte mig och läste. Och läste. Och skrattade. Speciellt åt det jag skrev om radiostyrd kycklinglever på Halv grek plus turk. Insåg att det är ganska roligt att skriva, och bestämde mig för att fortsätta pumpa ut lite texter här.

Allmän liten lägesrapport om mig och mitt liv: Jag började jobba heltid idag. Det kommer jag att göra åtminstone fram till den 1 juni. Jag är ganska lat just nu. Har börjat ersätta DN med ett Prison Break-avsnitt till frukosten. Flera gånger den här veckan har frukosten bestått av en Gorbys och ett megastort glas mjölk. I sängen. Och så Scofield och gänget på laptopen. Inte dumt. Jag har bott i min nya lägenhet i tre och en halv vecka och borde nog ha kommit i ordning lite mer än vad jag har. Men jag sätter mitt hopp till bokhyllan. Innan jag fått upp den kan det inte bli någon vidare ordning, så jag låter det vara ett tag. Jag har slutat gymma och tänker börja igen någon dag. Jag har ganska bra dygnsrytm. Jag bär keps.

Jag brukar tilltala mina läsare med du. Alex Schulman brukar skriva ni. Vad tycker du är bäst?



2 Comments:

At 12:46 PM , Blogger blaskagg said...

Jag tycker att du ska säga Ni. Det känns hövligt och bra.

Om du är obekväm med så kör på ni. Vi är ju så många.

 
At 8:41 PM , Anonymous Anonymous said...

jag måste tillstå att den där skänken, den är ju fruktansvärt ful.

 

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home