Anna Ternheim på Gröna Lund

Jag och min syster var på Anna Ternheims konsert på Gröna Lund i fredags. Till Annas fördel kan sägas att det var en alldeles lysande konsert. Till hennes nackdel kan sägas - inte ett jävla något. Hon framförde sina välskrivna låtar kraftfullt, skört och precist och jag älskade varje sekund. Natthimlen var en perfekt kuliss. Månen lyssnade andäktigt. En intressant detalj var att vi snett bakom scenen hade Fritt Fall som hela tiden skickade ner skrikande människor i överljudsfart. Och något jag skrattade högt åt var att Ternheim flera gånger lyckades sjunga en passande strof just när de släpptes.

“All to say farewell for now (här stiger Fritt Fall den sista lilla korta biten, kamerorna blixtrar), no one brings you down like I" (precis nu släpps de!)

Kom att tänka på den där olyckan i USA där en flicka förlorade båda fötterna i Fritt Fall. Samtidigt åkte korgen (stolarna? Vagnen? Vad kallar man egentligen det som åker upp och ner i Fritt Fall?) upp igen, i maklig takt. Precis innan den ska släppas igen sjunger Anna “Sometimes you’re lucky, sometimes you’re not” och ackompanjeras av de åkandes skrik.