IKEA:s tidsportal

I natt gick jag på högstadiet igen. Jag var ute och handlade med mamma på IKEA, jag var 25 år och allt var som vanligt, men när vi skulle ut till bilen med våra gula, nej förlåt, blå kassar (de gula tillhör självklart varuhuset!) öppnades en liten dörr på ett litet hus och jag blev indragen av ett par tjejhänder. De tillhörde en av de snyggaste tjejerna i min högstadieklass. Hon var även en av de tjejerna man var lite skraj för. Hennes gäng rökte, drack sprit varje helg och skördade usla betyg vid varje skolavslutning. Deras liv var helt olikt mitt, men nu stod hon framför mig inne i skolbyggnaden. Hon började med att presentera sin pojkvän, som stod en bit bort.

”Det där är Bamse”, sa hon. ”Alltså, han kallas så”, la hon till med ett blekt leende.

”Är han lika snäll som Bamse?” var det enda jag kom på att säga.

”Nej”, sa hon och tittade ner i marken.

”Är han lika stark då?”

Hon tittade upp på mig igen, och då såg jag att hennes ena öga var blått och igensvullnat.

”Ja.”

Sen gick vi in på lektion. Hela min gamla klass var där. Läraren gick runt och delade ut papper, jag antog att det var prov på gång. Men när papperet landade på min bänk såg jag att det var en lista över hur många IG-varningar folk i klassen hade. Jag låg i topp, hade fått i alla ämnen. När det ringde ut vaknade jag.