Det kanske är det här som är livet

För första gången på väldigt länge lutar jag mig tillbaka och känner mig nöjd med vad jag har. Jag har levt i futurum länge, men just idag känner jag mig harmonisk och i samklang med allt. Det går jättebra på jobbet just nu, jag klarar av det jag åtar mig och det blir jag glad av. Sitter på jobbet just nu, det är världens goaste stämning. Känns som fredag och dan före julafton på en gång. Min kollega Henke spelar gamla schlagerhits på hög volym, vi andra önskar låtar och sjunger med. Då och då tar någon några danssteg i kontorslandskapet. Alla ler mot varandra. Hunden, som är lite som en kollega, springer runt och jagar ett märgben som ser ut som en stor pung. Hon halkar runt som Bambi eftersom golvet är snorhalt och stämningen triggar henne att springa fortare och fortare. Hon studsar in i väggar och blomkrukor och alla bara skrattar. Jag kom lätt ur sängen imorse, diskade ett diskberg innan frukost och igår var jag på Ikea och köpte några saker (några värmeljushållare och en sänglampa) som blev jättebra. Mitt hem börjar bli väldigt mysigt. Jag blir glad varje gång jag kommer hem. Det är ett mjukt ljus och fina möbler. När det är städat är det nog faktiskt mitt drömhem. Om en vecka får jag internet och då blir allt ännu bättre. Då ska jag spela lite poker och börja ladda hem musik och framför allt lite film och tv-serier. Alex har hjälpt mig att koppla datorn till tv:n och det blir finfin bild. När ljudet är kopplat till stereon har jag en slags hemmabio som duger utmärkt. Ikväll ska jag åka och träna på gym med Johan. Jag har börjat få rutin på det nu och det känns roligt och jag är faktiskt sugen på att åka dit. Igår blev jag ansvarig för företagets hemsida, ett uppdrag som känns svårt men som jag nog kommer att växa med. Jag kommer att få skriva nyheter och nyhetsbrev på engelska och det kommer att gå bra. Jag känner att jag har tillräckligt med fritid trots att jag jobbar heltid. Eftersom jag numera har så kort restid till jobbet hinner jag lätt mysa hemma tre, fyra timmar varje kväll innan jag måste gå och sova. Det kan bli några Six Feet Under-avsnitt, lite tv-spelsfotboll (just nu kämpar jag med ett jättesvårt uppdrag, man ska lyckas göra två mål på inlägg mot Argentina i samma match), läsa en god bok eller hänga med någon kompis. Kanske lite poker med Johan eller Silent Hill 3 med Alex. Jag känner också att jag börjar bli bättre på att låta saker rinna av mig. Busschauffören imorse var till exempel ett rekord i otrevlighet. Jag kom springande, hon stannade trots att hon kört en meter (såhär långt är hon snäll), jag tackade henne från hjärtat, och hon gav mig en blick som om jag varit en slemmig djävulsrocka som spolats upp på land och in i hennes kök. Telia skickade mig en check på 400 kronor för ett par veckor sedan, eftersom jag sagt upp mitt abonnemang och betalt för mycket i förskott. Den checken slarvade jag bort innan jag hann lösa in den. Så kan det gå. För ett år sen fick jag femton tusen av Astra Zeneca för ingenting, jag ska hålla min trut och se glad ut. Och det gör jag. Jag är på rätt spår med det mesta just nu och nu började Martin Stenmarcks "Las Vegas" i högtalarna. Jag kan alla trumfills i den låten.