Nytänkande i tvättstugan

Med risk för att låta som en saggig gammal Seinfeldmanusförfattare skriver jag nu ett inlägg om det här med kvarglömt ludd i torktumlaren. Har ni tänkt på att hela grejen bara bygger på en artighetsgrej? Visst är det fint att ha respekt för sina medmänniskor, att ta hand om sin egen skit i stället för att folk ska behöva städa efter en och så vidare. Absolut. Men i det här fallet skulle man kanske tjäna på att tänka om. Låt mig utveckla.

Människor är i allmänhet mer rädda om sina egna saker än om andras. Nu vet jag i och för sig inte om kläder blir förstörda av att torktumlas med ett fullt luddfilter, men för enkelhetens skulle utgår vi från att de utplånas totalt. Vad är det första du gör innan du torktumlar något? Litar du blint på att den som tumlade före dig tömde filtret, eller tar du dig en titt för säkerhets skull? Ja, jag tänkte väl det. Resultatet av titten blir antingen en belåten suck över vilken trevlig människa som tvättat före dig, eller ett irriterat fnys följt av att du själv rensar bort föregående tvättares ludd. Men summan kvarstår - du kollar alltid filtret innan du tumlar.

Efter att du tumlat är nöjd och glad. Du har torr och fin tvätt. Nu kan du tänka på annat. Som den solidariska människa du är rensar du förstås luddfiltret efter dig - men det finns en risk att du redan är långt borta i tankarna på vad du ska göra efter tvättandet, och glömmer kvar luddet.

Kan vi inte bara vända på det då? Fritt fram att lämna ludd i torktumlaren efter tumling. Lämning obligatorisk. För arbetsinsatsen är konstant: Du tumlar en maskin - du rensar filtret en gång. Före. Och ingen kan bli sur och börja slå någon annan hårt i ansiktet. Vi får mindre våld och gladare människor. Den lilla obehagliga känslan vissa kanske får av att hålla på och pilla med andras ludd är ett litet pris att betala i sammanhanget. Det finns ju tvål.